av Annika Bengtsson | feb 13, 2010 | Författare, Gästbloggare, Okategoriserade
Jag har alltid tyckt att det är spännande att få veta hur författare arbetar. Från idé till färdigt manus, synopsis eller inte, speciella skrivtider, ritualer, musik eller tystnad och så vidare. Genom åren har jag ”samlat” på mig tips och råd från författare jag mött... av Viktoria Myrén | feb 12, 2010 | Debutant, Författare, Gästbloggare, Okategoriserade
Bröd och litteratur. /…/fastän den platta skärmmössan, den vida raglanrocken, liksom de gråbleka , till en springa avsmalnade ögonen samt det stora, mjuka ansiktet som påminde om en knådad och jäst deg/…/ Jag läser Imre Kertész, Kaddish för ett ofött barn. Citatet... av Annika Bengtsson | feb 11, 2010 | Författare, Gästbloggare, Okategoriserade
I går var det en reporter hemma hos mig för att samla material till ett reportage om mig och mitt skrivande. Det är vid sådana tillfällen man verkligen undrar vad det är man håller på med. Här sitter jag på fullt allvar och berättar om att karaktärerna är viktigare än... av Viktoria Myrén | feb 10, 2010 | Debutant, Författare, Gästbloggare, Okategoriserade
Jag har fått virk. Ett slags tillstånd, en sjukdom, en brist på förmåga att fokusera, ett motstånd mot att arbeta. Olust rentutav. I stället för att producera text producerar jag väskor, till mig och barnen, i fluffiga pastellfärgade garner. I går satt jag visserligen... av Annika Bengtsson | feb 9, 2010 | Författare, Gästbloggare, Okategoriserade
Det står en liten tjej vid vägkanten med tummen i en typisk liftargest. Hon har skrubbsår på båda knäna, blodiga rispor i handflatorna. Hon mumlar för sig själv. Så kommer en långtradare, den stannar och hon springer fram till den, kliver upp och in. Den bilden har... av Viktoria Myrén | feb 8, 2010 | Debutant, Författare, Gästbloggare, Okategoriserade
Han låter så glad. Så uppriktigt förtjust så att man blir glad själv tänker jag när jag hör Louise Epstein på SR ringa upp vinnaren av Sveriges Radios Lyrikpris Björner Torsson. Tio diktsamlingar. Kanske är det vad man behöver ha i ryggen för att kunna uttrycka sig så...