I går var det en reporter hemma hos mig för att samla material till ett reportage om mig och mitt skrivande. Det är vid sådana tillfällen man verkligen undrar vad det är man håller på med. Här sitter jag på fullt allvar och berättar om att karaktärerna är viktigare än intrigen i en roman, och att jag inte är förtjust i lyckliga slut utan föredrar sådana som är öppna och gärna ställer frågor (och till och med gör läsaren arg).
Det är inte direkt några viktiga saker jag har att berätta. Även om min tillvaro närmast står och faller med skrivandet så lär knappast någon annans göra det. Det jag ägnar mig åt är en lek. Lustfylld men i det stora hela betydelselös.
Fast sedan rycker jag upp mig. Vad vore livet utan lek? Vad vore livet om allting var på allvar, bara en ständig kamp för överlevnad? Även innan det fanns böcker fanns behovet av berättelser, förströelse, avkoppling.
För övrigt känns det just nu som om jag lägger till lite extra lidande i mitt skrivarbete. Jag har så förbaskat ont i övre bröstryggen. Kanske är det på tiden att jag tar mig själv på så pass stort allvar att jag skaffar en ordentlig stol. Ett massagepass är i alla fall inbokat till nästa vecka.