Bröd och litteratur.
/…/fastän den platta skärmmössan, den vida raglanrocken, liksom de gråbleka , till en springa avsmalnade ögonen samt det stora, mjuka ansiktet som påminde om en knådad och jäst deg/…/
Jag läser Imre Kertész, Kaddish för ett ofött barn. Citatet ovan är därur.
Samtidigt bakar min sambo semlor en trappa ner, i köket.
Det är någonting med brödbak och litteratur. Att ett ansikte liknas vid en deg har jag läst hos flera författare. Joyce Carol Oates om jag inte minns fel, känns som om hennes karaktärer ofta har degiga ansikten. Formlösa, en spegling av en flytande karaktär, någon utan tydliga gränser.
Skrev en gång om bröd och litteratur. Intervjuade Theodor Kallifatides som varje lördag i tjugo år bakat fyra limpor. Om det finns likheter mellan brödbak och skrivande?
”Ja, när du säger det kan jag se en likhet, för med brödet är det samma sak som med texten. Du kan ha ett kompakt bröd med fullkorn och råg, ett bröd du måste såga dig igenom. Och det finns det luftiga brödet som du lätt kan bryta av.
Ja, jag tycker bäst om det luftiga brödet, jag tycker om när det är stora jäshål inuti brödet.”
I hans bok, Mödrar och söner, beskriver han hur hans mamma bakar en kaka som kallas “kourambiedes” och som “förlänat henne odödlig ära”. “Ingen som har smakat på mina kourambiedes har glömt dem” säger hans mamma i boken.
Och till mig sade han:
”Ofta arbetar jag med saker på längre sikt, jag påbörjar en roman 2007 som kanske är klar 2008. Men brödet är klart på tre timmar, av samma anledning gillar jag att diska. Du kan ha ett berg av disk men du får din belöning ganska snabbt.”
Skönlitterära brödtips:
Femtontalet romaner har hon skrivit och i så gott som alla finns bröd med i historien. Författaren Vibeke Olsson skriver om hungerhallucinationer och längtan efter riktigt bröd i romanen Molnfri bombnatt om andra världskriget, i Skymningens nådatid, är det soldaten i romarriket som nära döden längtar efter bröd, en av livets enkla njutningar. Och i Koltrasten i Tegnérlunden står brödet för omtanke – man går med ett varmt, nybakat bröd till den som har det tungt i livet.
Älskad, Saknad – Joyce Carol Oates. Om änkan Mrs Gwen Eaton som bor i ett idylliskt villasamhälle och sköter sin trädgård med största stolthet. Brödbaket är dagens höjdpunkt för denna vinna och självfallet bakar hon brödet på det sätt som hennes avlidne make ville ha det! Hon lever ett inrutat och aktivt liv som en dag får ett brutalt slut. Den egentliga huvudpersonen i boken är Gwens dotter Nicki.
“Jag sysselsatte mig med att skrapa bort det gröna möglet från cheddarosten och åt sedan små ostbitar med smuliga stycken av kärnmjölks- och pekannötbrödet.
För många år sedan hade mamma försökt få mig intresserad av bakning. Jag hade klagat över att det tog så lång tid och mamma hade sagt att det var det som var vitsen med att baka, att det tar lång tid”.
En detalj är att Joyce Carol Oates på romanens första sida berättar att brödrecepten som förekommer i boken är hämtade ur BREADCRAFT.
Therese K Agdlers roman Projekt Anaris [fjällfragment] handlar om Jämtlandsfjällen, en stugvärd och några fjällolyckor. En kvinna arbetar ensam som stugvärd i Anarisfjällen. Hon utsätts för platsens och sin egen historia. Vad är egentligen ett minne? Något man kommer ihåg eller något man sätter ihop?
Det handlar också om bröd: “Det är doften som är det essentiella. Den som signalerar välbehag genom näsan upp till hjärnan. Att blicka på den jäsande degen inger henne en förundrad glädjekänsla. Att det kan vara så enkelt att växa! Maktkänslan att bearbeta, forma och knåda degen. Att använda händerna till något som blir något. Inte bara tankar och funderingar utan något nyttigt, livsnödvändigt. Bröd.”
Tecken till kärlek, en roman av den norske författaren Jan Kjærstad som kom ut på svenska 2003. De tecken den handlar om är framför allt bokstäver. Bokstäver som skön konst och som metafysik. Huvudpersonen, Cecilia, grafisk formgivare i Oslo, har bestämt sig för att försöka att skapa ett nytt typsnitt, där de alfabetiska tecknen som sådana betyder lika mycket som eller rent av mer än de ord de ska bilda. Så möter hon sitt livs kärlek Arthur, en cellist som berättar sagor som kan tävla med Sheherazades och bakar poetiskt bröd.
“Vem är du?” frågade jag, ryckte till på grund av intensiteten i min egen röst. Jag hade oavsiktligt talat om allt om mig själv för honom. Men jag visste nästan ingenting om honom.
“En historieberättare” sade han och satt i gång med en absurd berättelse baserad på ett östeuropeiskt recept på något som han kallade Josef K.-bröd. Han avbröt sig själv.
“Jag orkar inte berätta den nu”, sa han. “Det är ett mörkt bröd och en mörk historia”.
Bröd, en roman av Eva Ström om Elisa, som på vägen till ett släktmöte i Kalifornien hittar en kvarglömd judisk kalender i ett hotellrum. I den finner hon namnet på en rabbin och han blir den osynlige och tyste lyssnare hon behöver.
“Har jag berättat hur min bakade? Hon bakade inte honungskaka eller Kreplach. Hon bakade bröd, skorpor och kanelbullar. Hon bakade i en sorts ursinne, hon gjorde nästan allting i ett överdådigt ursinne, som om hon på en gång älskade och avskydde de sysslor som höll henne fången. Hon hade ett sätt att bearbeta brödet som om hon brottades med det, som om hon slogs med något som hotade att bli henne övermäktigt.”
Vecka 43 av Hanne Ørstavik. Solveig är nybliven doktor i litteraturvetenskap, hon lever ensam och arbetar på universitetet. Hennes syn på vad som är äkta och sant styr mycket i hennes liv. Det gäller såväl förhållandet till litteraturen som till andra människor, och framför allt relationen till den äldre, beundrade kollegan Hilde. Samtalen mellan Solveig och Hilde skapar en metalitterär nivå i romanen. Men de är också läsarens nyckel till Solveigs liv. Solveig själv kan inte se sina egna bevekelsegrunder, men litteraturdiskussionerna låter läsaren förstå varför hon agerar som hon gör. I boken har Solveigs brödbak en symbolisk betydelse.