Jag fastnade för karaktären Hulda Johansson som verkligen gjort en resa genom berättelsen. När hennes man hamnar i fängelse lever hon, och även barnen, upp. Hulda behärskar samiskt hantverk och börjar sälja sina alster på marknader för att få in pengar. Hon ordnar på ett finurligt sätt så att ”lapp-Johan” också kan arbeta med hantverk i fängelse…[Read more]

Personligen tycker jag bättre om den första boken, där dröjer författaren längre vid karaktärerna och vi får lära känna både personer och trakten. I den andra boken blir berättandet alltför fragmentariskt, tycker jag. Att jag uppfattar det så kan i och för sig ha att göra med att min läsning av andra boken varit mycket mer uppdelad och spo…[Read more]

Det är, så att säja, tredje terminen jag bokcirklar digitalt så nu börjar jag känna mej riktigt rutinerad! Alltså, det slår inte en analog cirkel där man ses, äter gott och pratar bok, vår har hållit på i över 10 år nu! Men en sån här digital cirkel blir ett härligt komplement och är dessutom perfekt nu i Coronatider! ( Min andra cirkel har v…[Read more]

Båda böckerna är lättlästa så ros från mig. Det ordnar sig tillslut för Vajlett och Rut om än Rut förlorar sin son till morfar och mormor. Eller blir det bra? Kommer Vajlett att fundera på om det blev rätt beslut att stanna kvar i byn? Jag är tveksam.

Jag skulle gärna rekommendera böckerna till min syster. Det är första gången som jag är med i…[Read more]

Ja. De gör allt för att inte deras relation ska upptäckas. De gör vad de kan för att inte vara i närheten av varandra när Roger är i närheten. Vid ett tillfälle när de sitter bredvid varandra på kökssoffan och pratar kommer plötsligt Roger in och då flyger de formligen ifrån varandra. Båda jobbar mycket och har delat upp sysslorna i posthuset mell…[Read more]

Jag tycker att deras relation beskrivs lite hastigt i början, jag får inte riktigt kläm på vad Valjett egentligen tycker om Rut (men det vet hon väl inte själv heller). Allt går väldigt snabbt och det är mycket skamkänslor involverade. I andra boken känns det som att Vajlett blir mer säker på sin dragning mot kvinnor, speciellt efter maskeradfest…[Read more]

Jag tycker nog det, det finns motstånd och funderingar, rädsla att bli upptäckta. Flera har tyckt det går för fort eller att Ruts tankar och känslor inte kommer fram på samma sätt så det har jag funderat lite på. Kanske skulle jag uppleva nåt annat om jag läste om boken.
Visst, en historia om två homosexuella kvinnor skulle kunna vara svartar…[Read more]

Jag hittade en videorecension av Vajlett och Rut på Youtube. Kolla gärna på filmen och skriv vad ni tycker. Håller ni med recensenten (som är ganska negativ i sin bedömning)?

Jag har lyssnat på den recensionen nu. Och ett par saker hon tog upp har jag själv tänkt på, att berättelsen på ett vis inte går riktigt på djupet, har lite mer svärta, samt att ibland har jag velat ha lite mer ”kött på benen” i beskrivning av personer och deras upplevelser. Men att säja att det är en dålig bok förstår jag inte och är väldigt orät…[Read more]

Inledningen av boken skickar signaler om att tiderna förändras, Ingeborg kan flytta tillbaka till byn och hon har sin dotter med sig. Även Rut kan som ensamstående försörja både sig själv och sitt barn. Samtidigt finns samma gamla strukturer kvar och magister Forsberg framstår som en tafsande slusk och inte alls som den goda arbetskollega Vajlett…[Read more]

Magister Forsberg väcker verkligen blandade känslor, å ena sidan kommer han med många roliga idéer och förslag för hur undervisningen kan drivas, å andra sidan är han en ”snuskgubbe” som gillar att tafsa och ta på både stora och små flickor. För att inte tala om att aga barn. Jag håller med dig Elenor, intressant läsning i ljuset av metoo. O…[Read more]

Mitt första intryck av Forsberg är att han är en frisk fläkt i Granträskåsen. Som person verkar han vara lättsam. Olof tycker att Vajlett och han ska lägga bort titlarna direkt. Han verkar säker på sig själv och bryr sig inte om vad Adalbert och övriga i församlingen ska tycka om skolans undervisning. Varför tafsar han på och retas han med Vajlet…[Read more]

När det börjar en lärarkollega som Vajlett längtat efter blir man förstås glad å hennes vägnar. Men redan i början tyckte jag han hade en slags raljerande överlägsenhet trots att han var väldigt trevlig, och som egentligen döljer en nedlåtande attityd mot kvinnor. Likaså det förstulna tafsandet där i början. Och sen under berättelsens gång…[Read more]

Bra tips! Fick lyssna på honom i ett samtal kring boken Minnen för några år sen i Umeå. Glad jag fick uppleva honom live en gång iallafall! Självklart köpte jag boken och fick autografen!

Det hade varit intressant att höra historien ur t ex Agda Robertssons perspektiv. Hon verkar både strängt religiös och barsk, men samtidigt snäll och mån om att ta hand om de svaga. Hon hjälper ju ibland till, på ett diskret sätt, att betala skulder i affären (eller när de beställt ur postorderkatalogen) till de som inte har råd. Man kan undra hu…[Read more]

Jag tror att om Rut hade berättat historien hade det kretsat kring sonen, posten, växeln och mat. Hon skulle ha redogjort för sina känslor när hon inte får vara med sin son. Hennes längtan efter honom när det kommer in barn på posten. Vi hade fått några glimtar från skolan genom hennes samtal med Vajlett. Vi skulle vi säkert fått reda på mer o…[Read more]

Tyckte det var svårt att tänka sej en annan persons perspektiv på berättelsen och händelserna när jag läste frågan. Men när jag nu läser era ideer kring det, Åza och Mona-Lisa, så finns det ju flera intressanta sätt att berätta! Boken kunde ha skrivits växelvis mellan två stycken, Vajlett och Adalbert t ex, det hade nog blivit riktigt intress…[Read more]

Jag tänker att det kan vara Lycksele… Granträskåsen är ju en fiktiv plats. Men Umeå upplever jag som längre ifrån byn. Och t.ex Vännäs skulle nog inte ha betecknats som ”stad”. Det är min personliga upplevelse…

Ja, Lycksele känns tänkbart. Vi pratade lite om det i går i den fysiska bokcirkeln som vi har på Vindelns bibliotek. Någon föreslog även Vilhelmina eller någon annan mindre stad i inlandet, kanske Storuman?

Ja Lycksele känns nog mest ”rätt” fast egentligen har det vill ingen större betydelse för berättelsen. Annat än att åka till stan känns mer nära och hemvant, Umeå ligger långt bort och verkar mer främmande och har mer med myndigheterna att göra kan man tänka.

Liten by
Jag är född 1952 och växte upp i en liten by i Robertsfors kommun. De allra flesta i byn var bönder/hemmansägare och jobbade hemma. Min pappa jobbade på vintern i skogen åt bolaget. Han åkte skidor till arbetet då bolagsskogen inte låg så långt hemifrån. Vi hade inte traktor när jag var liten utan vi hade häst. Traktor kom senare. Vi had…[Read more]

Vad roligt att läsa om din uppväxt, Mona-Lisa! Verkligen många likheter med boken, tänk att din farmor t o m jobbade i en telefonväxel.

Själv är jag född 1971, alltså cirka 20 år senare, och växte upp på 70-80-talet i en mindre stad i Västernorrland. Jag kan inte relatera så mycket till handlingen i boken, utan det liknar mer vad mina föräldra…[Read more]

Vi pratade om boken i min analoga bokcirkel häromveckan, flera hade läst den och det var stor igenkänning. Själv var jag barn på 60talet och dessutom sörlänning.
Vad gäller läraryrket så har jag konstaterat att barn kunde vara lika ”busiga” då som nu och att betygsättning var lika svårt då som nu.
Min moster blev växelföreståndare…[Read more]

Jag är född -68 och uppvuxen i en liten by i Tornedalen, nära finska gränsen. Har också gått i en byskola med flera klasser i samma klassrum ändå fram till sjätte klass.
Även högstadiet i centralorten var litet, så ”alla kände alla” – på gott och ont. Lärarna var ofta några andra elevers föräldrar, eller ens egna föräldrars vänner.

Byagemens…[Read more]

Jag upplever att byn beskrivs som en plats där människor bott i flera släktled. En plats där hemman och gårdar, skogar,lägden, myrar, stigar och sjöar är bekanta för alla – liksom människorna som lever i byn är bekanta för varandra; Och sammanlänkade både genom släktskap, vetskap om varandras förehavanden och genom en social rangordning som…[Read more]

Byn beskrivs som vacker och omgiven av berg på mest alla sidor av Adalbert R. Enligt honom är omgivningarna verkligen ganska vackra. Vajlett beskriver den som ensligt belägen, med sitt tystlåtna och gudsnådeliga skogsfolk och sina tunga myrmarker. Hon tycker att det inte finns så mycket att göra på fritiden sedan hon plockat och rensat bär, tv…[Read more]

Alldeles I början av boken beskriver Adalbert Robertsson Granträskåsen ganska detaljerat i ett brev till Valjett. ”Omkring sjutton och en halv mil från fjällfoten och lika långt från Bottenviken, omgiven av ljusa tallhedar och dunkla granskogar, ligger Granträskåsen.” En beskrivning som säkert passar in på åtskilliga byar i Västerbottens i…[Read more]

Mitt intryck av byn är… några hus och gårdar längs en bilväg. Besöken är få och avstånden långa. Vackert, ja, men också väldigt kalt och utsatt.

Oj, här är allt som jag tänkt på redan kommenterat så bra så jag behöver inte tillägga nåt mer. En plats kan beskrivas på så många olika sätt, geografiskt, innevånarna osv och det gör Karin A väldigt bra, man ser och känner, platsen framför sej! Landskapet är vackert men kan också vara hårt och isolerat. Det finns gemenskap och omtanke men ocks…[Read more]

Information om författaren och lite om innehållet i böckerna hittar ni om ni scrollar en bit ned på sidan.

Man fångas direkt. Med bara några meningar tecknas en tydlig bild över var vi befinner oss, den utsatta position som Vajlett har och att något hemskt inträffat som Vajlett måste ta itu med. Jag läser vidare med spänning.

Boken var väldigt utlånad och många i kö. Köpte boken istället och satte mej i sola nere vid älven med fika och läste prologen. Man får en riktig sjuss in i boken av de första meningarna och tycker också det ska bli spännande att läsa vidare. Att historien går lite bakåt så att vi kanske får veta varför Sverker blev så himla arg, hur Vajletts…[Read more]

Så kul och spännande med bokcirkel på det här sättet. Det är premiär för mig. Hakade på direkt när jag råkade se info om cirkeln på biblioteket i Robertsfors i veckan som var. Jag har lånat Vajlett och Rut son e- bok. Läser gärna böcker på plattan numera. Bra att kunna ställa in textstorlek och bakgrundsfärg – ljus osv!

Boken känns redan efter…[Read more]

Jag läser boken för andra gången nu. Första gången lyssnade jag på den och jag minns att jag fastnade direkt i handlingen. Så även nu när jag läser om den. Jag har lite svårt för böcker som är tröga i starten, jag vill gärna fångas direkt och det tycker jag man gör i Vajlett och Rut. Även om jag redan vet handlingen i stora drag, så minns jag…[Read more]

Inledningen gör att jag vill läsa vidare. Jag vill gärna veta vad alla vet men inte jag vet. Varför går hon genom byn? Varför bevakar alla henne? Alla verkar nyfikna.