Inledningen av boken skickar signaler om att tiderna förändras, Ingeborg kan flytta tillbaka till byn och hon har sin dotter med sig. Även Rut kan som ensamstående försörja både sig själv och sitt barn. Samtidigt finns samma gamla strukturer kvar och magister Forsberg framstår som en tafsande slusk och inte alls som den goda arbetskollega Vajlett så väl behöver. Det är så intressant hur hon hela tiden försöker bortförklara saker han gör eller säger för att rädda hans anseende inför sig själv, hon har nog missuppfattat eller det var nog inte meningen att hans hand skulle råka röra vid henne och så vidare. Detta klassiska skyddande, bortförklarande och förnekande av olämpligt uppförande som briserade i och med ”metoo”. Spännande att se hur historien utvecklar sig.

Magister Forsberg väcker verkligen blandade känslor, å ena sidan kommer han med många roliga idéer och förslag för hur undervisningen kan drivas, å andra sidan är han en ”snuskgubbe” som gillar att tafsa och ta på både stora och små flickor. För att inte tala om att aga barn. Jag håller med dig Elenor, intressant läsning i ljuset av metoo. Och Vajlett som hela tiden tror att han är på väg att avslöja hennes relation till Rut är ju livrädd och försöker hela tiden slingra sig undan och bortförklara hans närmanden.

Mitt första intryck av Forsberg är att han är en frisk fläkt i Granträskåsen. Som person verkar han vara lättsam. Olof tycker att Vajlett och han ska lägga bort titlarna direkt. Han verkar säker på sig själv och bryr sig inte om vad Adalbert och övriga i församlingen ska tycka om skolans undervisning. Varför tafsar han på och retas han med Vajlett när hon ska hämta planschen i materialrummet? Är det för att testa henne eller för att han känner av hennes osäkerhet? Det här är hans rätta jag. Nu vet vi vad han är för en typ.

När det börjar en lärarkollega som Vajlett längtat efter blir man förstås glad å hennes vägnar. Men redan i början tyckte jag han hade en slags raljerande överlägsenhet trots att han var väldigt trevlig, och som egentligen döljer en nedlåtande attityd mot kvinnor. Likaså det förstulna tafsandet där i början. Och sen under berättelsens gång förstår man mer och mer vilken riktigt, riktigt ful människa han är! Agan är väl illa nog men övergreppen mot flickorna! Så romanfigur han är så önskar jag honom till ett särskilt varmt ställe!