När jag nu ca 20 år senare åter läser Pappan och havet går funderingarna kring inledningen:

”En obestämd eftermiddag i slutet av augusti gick en pappa omkring i sin trädgård och kände sig onödig. Han visste inte var han skulle göra av sig, för allt som fanns att göra var redan gjort eller också var det någon annan som höll på med det.”

Dessa rad…[Read more]

I en läsecirkel som vi höll på Arvika Bibliotek, ägnade vi en del tid till att (både skämtsamt och allvarligt) diskutera Muminpappans karaktär, som han skildras i ”Pappan och havet”. Det som kom upp till diskussion var att han är:
patetisk, en mansgris och kvinnoförtryckare, en mesig mjukis, en äventyrare, en impotent stackare, en dålig far, en he…[Read more]