Vad jag kan förstå av ”En utflykt” har Ida Jessen skapat en novell om medberoende.

Alla gånger Tove ber om förlåtelse, alla gånger Max sager till henne, nekar henne tröst och förståelse. Allt som ska vara som han vill ha det, maten, drickandet, samtalsonen. Sörjer han när Larna blir sjuk? Nej, han verkar nöjd, snart är ytterligare ett orosmoment borta.

Ja, Tove borde gå sin väg medan hon lever, men det enda hon mäktar med är en utflykt.

En stark och gripande novell tycker jag.