Chava posted an update in the group
"En utflykt" av Ida Jessen 11 år sedanJag tror jag sätter igång för jag skulle gärna vilja se lite av era synpunkter innan jag måste lämna tillbaka den lilla boken.
För det första: en välskriven novell, inget snack om det i min mening, det har varit en glädje att läsa den. Den slår en stor båge över ett slags uppbrott där det gäller att komma hem. Och komma hem, det gör Tove, till samma hem fast inte samma hem på något sätt. Något har hänt. Ut-flykten visar sig ha något av en undan-flykt och av en flykt som ger novellens titel en lätt ironisk underton; det handlade tydligen om något allvarligare än en utflykt bara.
Å andra sidan undrar jag lite över några saker. Det slängs ut många trådar som inte följs upp. Visst är det det som håller texten öppet för läsarens egna tankar och funderingar, men ibland saknar jag lite mera uppföljning.
Till exempel denne skitstövel på restaurangen som sällar sig till Tove och som påstår att ha skrivit en bok om drottning Kristina och det sägs att han pratar en hel del om det. Men det sägs ingenting om varför en sådan typ skulle hysa något intresse för just drottning Kristina. Om det hade jag gärna haft några antydningar.
Men novellen handlar om kärlek. Den Andre, den äskade ger Tove gestalt, “ensam med sig själv skulle hennes mest grundläggande mänskliga kännetecken försvinna.” “Utan honom var hon formlös.” I sådana ordalag beskriver Tove kärleken till sin man, därför kommer hon tillbaka till honom trots infrågasättandet av samlevnaden mellan de två.
Vad har ni för tankar kring detta?
Hej! Jag håller som bäst på att läsa om boken. Jag kände instinktivt vid en första snabb genomläsning att jag inte tyckte om den. Men nu när jag läser den igen känner jag att det inte är boken jag inte tycker om utan Tove. Eller snarare så förstår jag mig inte på henne. Precis som hennes bästa kompis Larna säger när Tove och Max ska gifta sig ”Jag kan inte känna dig”. Jag känner förstås inte Tove men man får ändå en rätt bra bild av hur hon är och det känns som att hon är raka motsatsen till Max som verkar vara mycket stel och kontrollerad. Hon tänker i slutet av texten att om hon skulle vara som han ville henne skulle hon stelna. Ändå är han hennes hopp. Det låter som att hon skulle behöva bryta upp från relationen men inte har kraft att göra det utan tror att hennes liv skulle ta slut utan honom. Känns inte bra alls.