Ja jag tycker att det blev bättre att du skrev direkt i bokcirkeln Elin, fortsätt gärna med det. Under min läsning fastnade även jag för könsmaktsordningen i ett globalt perspektiv. Det är hemskt och fascinerande att könsmaktsordningen är så stark att när kvinnor i väst får möjlighet att kräva delat ansvar för hemarbete, då går inte männen in och tar sin del, utan istället vänder man sig till andra kvinnor som befinner sig i ett större ekonomiskt behov. Kieolos skriver “Om städerskans timlön inte fortsätter vara betydligt lägre än den som annars skulle ha städat (kvinnan i den västerländska familjen) kommer det inte längre vara lönsamt att köpa städhjälp. Upplägget förutsätter med andra ord fortsatt ojämlikhet mellan kvinnor.” (sid 83) Jag tycker att den sista meningen säger allt. I Sverige vet jag inte om lönespridningen är så stor mellan en städare och gemene kvinna att det motiverar att köpa städhjälp, men Alliansen har ju löst det på annat sätt, att med hjälp av skattepengar subventionera, det så kallade Rutavdraget. Arbetet i hemmet är fortfarande kvinnans ansvar.

Idag berättade min sambo att hans kollega som börjat jobbpendla till Sthlm varannan vecka (70 mil) och kände att han inte sköta sin del av hushållsarbetet hade föreslagit för sin fru att de skulle köpa städhjälp. Frun hade vägrat och det blev inget med det, men jag tycker det sätter fingret på hur man försöker i en marknadsekonomi att konsumera sig från problem. Allting har ett pris, som Kielos skriver och det är marknadens uppgift att prissätta.

Hittills i boken saknar jag att Kieolos inte problematiserar heterosexualitet som institution. En sådan arbetsfördelning som kvinnor förlorar på förutsätter heterosexualitet. Likaså den ekonomiska mannen. Hur skulle den ekonomiska mannen klara sig om heterosexualiteten inte var norm? Om vi organiserade våra liv på något annat sätt.