Jag tycker kanske inte att han ger några direkt svar på det i boken. Men jag tror att boken i sig är viktig ur den här aspekten, eftersom den bidrar till att utöka de möjliga erfarenheter som vi alla kan ta del av och därmed bli en del av allas vår gemensamma berättelse.

Själv har jag som nybliven adoptivmamma till min förvåning upptäckt att biblioteken plötsligt fick mig att känna mig exkluderad. Alla aktiviteter som biblioteken ordnar (som jag har hittat) och som vänder sig till nyblivna föräldrar förutsätter att man är hemma med ett spädbarn. Så är det ju inte för alla. Kan vi se att våra livsberättelser ser olika ut, eller vänder vi oss alltid till ”mittfåran”? Här tror jag att Patrik Lundbergs bok, och såklart många andra böcker, kan vidga vår horisont.

Vad gäller frågan om hudfärg, så gäller samma sak. Det här ämnet har varit aktuellt i den offentliga debatten sedan tidigt i höstas. Jag är glad att det har varit så, för det tyder på att fler reagerar hårdare på orättvisor. Samtidigt blir motsättningarna tydligare i samhället. Det är nog oundvikligt. Jag ser Patrik Lundbergs bok som en del i den kunskapsutveckling om de här frågorna som pågår nu.