Själv så är jag väl inte så himla förtjust i utvecklingsromaner, men tyckte att just den här boken var intressant eftersom den berör en ung adopterad killes uppväxt. (eftersom jag har en son, som är född i Kina och jag tänkte att ett och annat kanske man kan nosa upp i den här boken och kunna ta till i framtiden) Jag tänker att hade det varit en ren utvecklingsroman hade jag nog inte tyckt lika mycket om den. Reseskildringarna och kulturmötena/kulturchockerna tyckte jag var jätteintressanta och skulle nästan kunna tänka mig ännu mer av just den delen. Kanske inte just i den här boken, för då skulle den ju inte vara så bra som den är. Alldeles lagom mix tycker jag. Men skulle författaren skriva en renodlad bok med resereportage så skulle jag förmodligen läsa den.

Har de senaste dagarna tänkt på att det är svårt att tycka kring en självbiografisk bok. Fler än mig som tänker så?

Jo, det ligger något i det.