Jag skriver en någorlunda rimlig mening.

Som till exempel under rubriken “Besvärjelser” i ett tidigare blogginlägg:

Tills det börjar dra i ögonen, och jag tittar på klockan. Skriver vidare: Oj. Lite för sent för tidig start dagen därpå.

Nytt stycke:

Men så nöjd jag är. Datorn knattrar på, rad läggs till rad, snabbare än under dagen då jag är mer kritisk.

Kritisk är ordet. Dessa fyra meningar kan inte stå så. Omöjligt. Varför?

  1. på-på-på

jag tittar PÅ klockan … dagen därPÅ … datorn knattrar PÅ

  1. dagen-dagen

tidig start DAGEN därpå … snabbare än under DAGEN

Så är det jämt. Man skulle bli förvånad, om man räknade ut rent statistiskt hur sannolikt det är att slumpvis skrivna, helt korrekta meningar råkar innehålla en fullkomligt oacceptabel frekvens av: på-på-på, eller för-för-för, eller att-att-att, eller av-av-av, eller som-som-som. Listan kan göras lång.

ATT denne BEgåvade man kan vara så BEsvärlig ATT ha ATT göra med!

Ni känner kanske igen meningarna under rubriken “Besvärjelser”? De skrevs innan jag ändrade. Nu står där:

Tills det börjar dra i ögonen, och jag sneglar åt klockan. Oj. Lite för sent för tidig start dagen därpå.

Men så nöjd jag är. Datorn knattrar vidare, rad läggs till rad, snabbare än under dagtid då jag är mer kritisk.

Bättre formulerat? Egentligen tycker jag inte det, men något av på-na måste bort. Stryker bättre formuleringar för att undvika upprepningen.

Och? lite FÖR sent FÖR tidig start…

Ändra? Till vad? Oj. I senaste laget för tidig start …

Nää.

Så där håller det på. På. På.

Det kan vara ett intressant pussel. Spänstig hjärngymnastik.

Det kan också vara en vansinnigt frustrerande ordslakt. Offra en för övrigt exakt och adekvat fras FÖR att det blir ett FÖR FÖR mycket?

Man kan bli FÖRtvivlad FÖR mindre.