Profilbild
2013-11-18

Detta är den allra första bloggtext jag någonsin skrivit! Nybörjare alltså.

När jag fick förfrågan om att vara gästbloggare var det den 9 september och tiden fram tills nu, 18 november, kändes som massor av tid. Men helt plötsligt krympte den ihop och nu måste jag leverera texter på löpande band. Till skillnad mot Stewe Claeson gillar jag i alla fall november.
Och jag gillar även Stewe Claeson. Har haft äran att ha honom som en av våra novellister vid två tillfällen + även på ett seminarium vi anordnat.

Vilka är då vi?

Dalslands Litteraturförening är en ideell förening bildad 1999, som bland annat ordnar olika litterära evenemang, alla under samlingsnamnet Bokdagar i Dalsland. Själv var jag med och startade både föreningen och ett år senare Bokdagar i Dalsland. Numera har jag lämnat föreningsklubban vidare och är ”bara” huvudansvarig för Bokdagar i Dalsland som alltså fyller 14 år nästa år.
Jag tänker under mina två veckor här presentera evenemangen, ett och ett tillsammans med mina erfarenheter i ”branschen”.  Jag kommer också att berätta lite om Dalsland och om hur det är att verka för litteratur i små kommuner, i ett litet landskap, som kämpar hårt för överlevnaden. Sen kanske jag skriver ett och annat om min kolonilott och alla blommorna och katten Sigge.

So, here we go.

För er som kanske inte vet så mycket om landskapet Dalsland följer här en kort beskrivning!
Dalsland är ett av Sveriges minsta landskap med en befolkning på ca 50 000/inv fördelat på fem kommuner. Landskapet är känt för den vackra naturen och alla sjöarna.
Vi är lite inklämda mellan de mer berömda litterära landskapen, Värmland, Västergötland och Bohuslän. Från norr till söder har vi norska gränsen utefter hela västra sidan av landskapet och i öster har vi Vänern hela vägen Mycket vatten och lite folk kan man väl sammanfatta.
I södra delen av Dalsland finns en rik jordbruksbygd, faktiskt den plattaste delen av Sverige. I norr och väster är det skogen som dominerar. Genom landskapet går Dalslands Kanal. Egentligen inte så mycket byggd kanal utan ett band av sjöar. Men en unik del av kanalen är Akvedukten i Håverud. Den kunde man läsa om i gamla skolböcker och dit gick det skolresor.
Vi har inte så många berömda författare som våra grannlandskap men till vår stora glädje sker en positiv ökning av nya och unga författare som vi redan nu kan skryta lite med. T ex Pia Hagmar, Peter Bergting. Kristian Petri, Daniel Pohl. Återkommer till dem senare i bloggen.
Dalsland har en enda stad, Åmål, som grundades 1643. 1777 brann staden ner nästan helt och hållet. Ett hus som klarade sig var den s k Vågmästargården som byggdes 1714.
Efter branden byggdes en huslänga till på gården och där förfogar vi över hela övervåningen. Där har vi vårt kansli, konferensrum och ett litet antikvariat. Där finns möjligheter att utveckla och förnya vår verksamhet. Och där drömmer vi nordiska drömmar om projekt vi ska starta. Ett nordiskt Litteraturhus, ett nordiskt antikvariat, ett nordiskt residens…… drömmar helt utan bekymmer om ekonomi och ansökningsblanketter!