Profilbild
2013-05-16

I februari i år deltog jag i en jag i en massbokcirkel under en temakväll om bokcirklar och social läsning på Sture bibliotek i Stockholm.  Jag var där för att representera bokcirklar.se och kanske även det bokcirklande som sker på internet.  Kvällen inleddes med ett samtal om varför vi idag gärna bokcirklar och läser tillsammans med andra. Samtalet leddes av bibliotekarie Helena Ahlin, som även bjudit in en panel bestående av Ann-Sofie Lindholm från Breakfast Book Club, författaren Rose Lagercrantz och mig (bokcirklar.se).

Gula huset

Inför temakvällen hade vi deltagare läst novellsamligen Det gula huset av Gyrðir Elíasson, en mångbottnad läsning som inte lämnat mig oberörd. Det gula huset är utgiven av Novelix – Stories to go, ett förlag som riktat in sig på noveller i fickformat som de publicerar i formaten tryckt bok, e-bok och ljudbok. Syftet är att tillgängliggöra kvalitetslitteratur som “inte tar mycket längre tid att läsa än resan till jobbet”. En till synes lyckad förlagsidé och jag tror att noveller passar fint för bokcirklar och event som dessa då flera bjuds in att läsa och diskutera tillsammans.

Det var roligt att få prata bokcirklar och att massbokcirkla, ett intressant koncept som fungerade utmärkt just för en novell/novellsamling. Det finns mycket att samtala kring i novellen Det gula huset. Vi var flera som var lite förvirrade kring om boken är en novell eller en samling bestående av korta fristående berättelser. Förmodligen det senare. Varje “kapitel” tilldelas en egen berättelse och egna karaktärer. Språket i samtliga berättelser är både avskalat och rikt, och väldigt vackert, även om berättarstilen skiljer sig lite åt mellan varje kapitel. Vi pratade om olika teman som återkommer i hela novellsamlingen. Flera berättelser återges ur ett barns perspektiv och med en intensitet som gör det lätt för läsaren att känna starkt med karaktärerna. Känslor av utsatthet, barndom och osäkerhet är ständigt närvarande men novellsamlingen rymmer även ljusglimtar och förtröstan. Helena gjorde oss under samtalet uppmärksammade på att varje berättelse innehåller en ljuskälla av något slag, en spisplatta, blåslampa eller stearinljus…

Helena frågade oss vilken del av novellen vi tyckte bäst om, och publik och panel fick återge olika berättelser som de fastnat för. Själv tycker jag bäst om novellen Höljen om en pojke som är ute en sen kväll och prövar fiskelyckan med sin far. Både barnet och berättelsen grep tag i mig på det där sättet som gör att det känns stort att få vara läsare:

De vandrar längs den lilla ån. Den kommer uppifrån bergen och det växer gräs längs kanterna. Nyslagna tun på bägge sidor, blekt gröna i solens sista strålar. Från ladan på gården intill hörs en höfläkt. 

Mannen tar stora kliv och håller ett ljuster i ena handen. Pojken halvspringer vid hans sida. Ändå har han händerna i fickorna och försöker se äldre ut än han är. ”Är det inte snart för mörkt för att ljustra öring, pappa?”

För Gula húsið mottog Gyrðir Elíasson Isländska litteraturpriset år 2000 och 2011 vann han Nordiska rådets litteraturpris för novellsamlingen Bland träden. Läs mer på Novellix.

Noveller Sture bibl

Någonstans trodde jag mig ha läst att 100 noveller skulle delas ut inför denna kväll som senare annonserades som fullsatt. Men 25 noveller hade Sture bibliotek delat ut till läsare som ville delta som publik. Så det var en ganska liten skara på 16-17 personer i publiken tror jag. Helt lagom för en så kallad ”massbokcirkel”, jag tror det skulle vara svårt att bokcirkla många fler än så. Sture bibliotek, som är ett av Stockholms tunnelbanebibliotek, är inte stort men miljön är trivsam och inspirerande. Kort sagt bjöd kvällen på ett trevligt format som gav mersmak.