Gruppadministratörer
Författare: Christoffer Andersson
Ormen
Stig Dagerman debuterar med buller och bång mitt i 40-talets svenska vitterhet. En ovanlig debut kallas den, bland annat. Han blir erkänd författare på nolltid. Enligt min åsikt är Ormen den bästa av romanerna. Det förflutna har ännu inte hunnit ifatt den unga Dagerman ännu (detta är MIN väldigt breda tolkning!)
Bill och Iréne går som katter runt het gröt, snurrar omkring i varsitt triangeldrama vari de är huvudpersoner. Handlingen utspelar sig på en kasern mitt i beredskapstiden. De tyska divisionerna låg i Norge och det svenska folket vädrade kriget. Det är den tillspetsade beredskapen som Stig Dagerman skriver om, uppstyltade inkallade ynglingar som är kasernens regelverk och anspänningen i det att hela tiden vara på spänn. En rad maka och omaka individer möts i beredskapens miljö och Dagerman är väldigt tydlig med vilka typer av människor som passar och vilka som inte gör det.
Texten kan i det förstone vara skrämmande därför att dialogerna är inbakade i texten. Det är som hade han inte tid att lägga radbyte utan att förlora gnistan. Dagerman är i allmänhet sparsam med dialoger och i vissa lägen blir det uppenbart därför att den glödande metaforiken i de beskrivande passagerna är alltid starkare än replikerna (med det ska inte sägas att han var dålig på repliker; hans pjäser är vassa!).
Det är alltid intressant tycker jag hur man tolkar Stig Dagerman därför att det är fråga om mod; min uppfattning är att man måste ta i från tårna för att tala om Stig Dagerman därför att mycket av det vi finner så självklart att det nästan blir osynligt blir nerbrutet och analyserat i Ormen, i mitt tycke på ett vassare vis än i någon av de texter som skulle följa!
Hur tolkar du Ormen? Vad döljer sig bakom metaforerna? (jag menar i DIN individuella läsning nu, jag är inte ute efter någon generalisering)
Vad gör dialogerna med textens tempo?
Vad gör tempot med tolkningen av romanen?
Vilken del av romanen gillar du bäst? Varför?
Skiljer sig textkroppen mellan delarna? Hur? Varför?
Varför tror du Ormen läses än idag?
Bränn gärna på med egna frågor och svar. Utmana! Litteraturen är för hjärnan var styrketräning är för kroppen – för att parafrasera Arnold Schwarzenegger: chocka hjärnan!
Ormen
- Detta ämne har 0 svar, 1 deltagare, och uppdaterades senast för 1 år, 11 månader sedan av
.
-
Inlägg
-
-
Stig Dagerman debuterar med buller och bång mitt i 40-talets svenska vitterhet. En ovanlig debut kallas den, bland annat. Han blir erkänd författare på nolltid. Enligt min åsikt är Ormen den bästa av romanerna. Det förflutna har ännu inte hunnit ifatt den unga Dagerman ännu (detta är MIN väldigt breda tolkning!)
Bill och Iréne går som katter runt het gröt, snurrar omkring i varsitt triangeldrama vari de är huvudpersoner. Handlingen utspelar sig på en kasern mitt i beredskapstiden. De tyska divisionerna låg i Norge och det svenska folket vädrade kriget. Det är den tillspetsade beredskapen som Stig Dagerman skriver om, uppstyltade inkallade ynglingar som är kasernens regelverk och anspänningen i det att hela tiden vara på spänn. En rad maka och omaka individer möts i beredskapens miljö och Dagerman är väldigt tydlig med vilka typer av människor som passar och vilka som inte gör det.
Texten kan i det förstone vara skrämmande därför att dialogerna är inbakade i texten. Det är som hade han inte tid att lägga radbyte utan att förlora gnistan. Dagerman är i allmänhet sparsam med dialoger och i vissa lägen blir det uppenbart därför att den glödande metaforiken i de beskrivande passagerna är alltid starkare än replikerna (med det ska inte sägas att han var dålig på repliker; hans pjäser är vassa!).
Det är alltid intressant tycker jag hur man tolkar Stig Dagerman därför att det är fråga om mod; min uppfattning är att man måste ta i från tårna för att tala om Stig Dagerman därför att mycket av det vi finner så självklart att det nästan blir osynligt blir nerbrutet och analyserat i Ormen, i mitt tycke på ett vassare vis än i någon av de texter som skulle följa!
Hur tolkar du Ormen? Vad döljer sig bakom metaforerna? (jag menar i DIN individuella läsning nu, jag är inte ute efter någon generalisering)
Vad gör dialogerna med textens tempo?
Vad gör tempot med tolkningen av romanen?
Vilken del av romanen gillar du bäst? Varför?
Skiljer sig textkroppen mellan delarna? Hur? Varför?
Varför tror du Ormen läses än idag?
Bränn gärna på med egna frågor och svar. Utmana! Litteraturen är för hjärnan var styrketräning är för kroppen – för att parafrasera Arnold Schwarzenegger: chocka hjärnan!
-
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.