
Författare: Immi Lundin
Man är ju bara där…
Det går an är ju inte bara en kärlekshistoria utan en reseskildringen också. Hur uppstår reportagekänslan och närvaron?
Berättaren och hans roll är intressant, han gör lite som han vill, berättar eller berättar inte.
Men dialogen är viktig också. Favoritställen där Sara och Albert verkligen kommer till tals?
Man är ju bara där…
- Detta ämne har 0 svar, 1 deltagare, och uppdaterades senast för 7 år, 7 månader sedan av .
Visar 0 svarstrådar
Visar 0 svarstrådar
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.