Ja det tycker jag! Jag brukar alltid tänka på sånt, men nu slog det mig att jag faktiskt inte tänkt på det alls ofta under läsningen. Boken heter ju “Frankly in love” på engelska, och jag tycker ändå det är okej med Planeten Frank då det inte går att få med “ordleken” i översättningen.
Jag tycker om språket, det var lätt att läsa och det flöt på bra!

Det är ju väldigt spännande med den här slitningen Frank upplever med sina föräldrar. Han älskar dom men har så svårt för deras trångsynta världsbild. Sedan tycker jag att Frank och Q har en fin relation, och första-kärleken-pirret mellan Brit och Frank var mysigt att läsa om.

Ja, det känns som om ingen hade kunnat beskriva den här koreansk-amerikanska paralellvärlden som inte har inblick i den. Fake-dejtande är säkert något som skulle kunna hända i verkligheten, även om det emellanåt känns lite långsökt.

Jag tycker om den! Jag tycker att den verkar vara bra och underhållande så det ska bli roligt att fortsätta att läsa :))

Jag håller med, början av boken gjorde mig absolut sugen på att fortsätta läsa. Man får inblick i en helt vanlig tonårings vardag, men som ändå lever i en slags parallell värld pga sin familjs koeranska ursprung.