Jag märker att jag håller andan när jag läser matbordsscenen. En stämning att ta på. Jag tycker att beskrivningen; ”var far besatt av angreppslust som av positiv elektricitet, så var Malin hans negativa motpol”, säger mycket om dynamiken mellan de två. Om kapitlet behövde en titel skulle jag med rätta döpa det till ”Spänningsfält”. Jag själv är dessutom mycket förtjust i när miljöbeskrivningar gestaltar situationer. ”Moraklockan tickar högt, elakt. Den njuter av sitt privilegium att vara ting och utan skuld …”. Snyggt!