Välj en sida
  • Jan-Olof Jonson posted an update in the group Group logo of ”En kärleksroman” av Per Gunnar Evander”En kärleksroman” av Per Gunnar Evander 10 år, 1 månad sedan

    När En kärleksroman kom ut på Bonniers 1971 hade Per Gunnar Evander redan fängslat mig så pass att jag gick och väntade på/ längtade efter nästa bok. Varför? Vad var det som hade fångat mig? Jag vill inte gärna beskriva det som ”för det första” och ”för det andra”, eftersom det var en helhet:

    språket som är så vardagsnära och ”icke-pretentiöst”, men som ändå rymmer exakthet, personlighet och humor,

    den stilistiska mångsidigheten, som redan visat sig i Bäste herr Evander och Fysiklärarens sorgsna ögon,

    miljövalet, ffa södra Norrland som är mina egna hemtrakter,

    huvudpersonernas inre liv som ger romanerna en spänning, ingenting är övertydligt, ingenting är obegripligt.

    Ja, det kanske var något mer också, men nu ska det i alla fall bli roligt att få tillfälle att läsa den här boken på nytt efter drygt 40 år. Tanken svindlar.

     

    • Välkommen till cirkeln!
      Fin beskrivning du ger av Evanders språkkonst.
      Ja det är en fröjd att läsa hans romaner…och att läsa om dem, om och om igen. Då få man en ny förstärkt upplevelse…förklarad och fördjupad på något sätt…om ni förstår vad jag menar.

      Du bor i Norrland…intressant, hur långt från Gästrikland?

      Mvh
      Evelina

      • Född och uppvuxen i Bollnäs, men lyssnade på Drömmen om Elin på Kungsbäck, dock utan att kasta ut radion genom stängt fönster. Numera bor jag i Sundsvall.

        • Aha, bytt landskap då.
          Bra du kunde besinna dig och låta radioapparaten stå kvar, trots Drömmen om Elin.
          Kungsbäck? Vad?

          • Jo, när huvudpersonen Jimmy i Det sista äventyret ligger i lumpen, så händer just detta i samband med Det ska vi fira eller något liknande program, även om Jimmys för sin del säger: -Blir det ”Konvaljens avsked” så åker radion ut genom fönstret (sid 23 ff). Genom berättelsen om detta får Evander inte bara fina möjligheter att visa sin humoristiska ådra, utan det blir också en viktig del av Jimmys personlighetsbeskrivning. Radioapparaten ”brakar ned i ett cykelställ med ett korrugerat eternittak” och det smällde därnere ”som om en granat från en åttacentimeters granatkastare hade slagit ner och detonerat.” Bassarna/ kompisarna rusar ner och kollar på förödelsen, säger några uppmuntrande saker som ”Jävla Jimmy” och ”det var inte illa”, och de boxar lätt på honom. Och händelsen avrundas med: ”Det blev bara stumt i honom och han tyckte att han stod stadigt och bra där han stod.” Jimmy tillhör nämligen den grupp människor som ytterst sällan får en applåd.
            Kungsbäck ligger i Gävle, och där höll I 14 till. Numera tror jag det är högskolans lokaler.