I oräkneliga år har jag hållit i skrivarcirklar, för alla åldrar i olika sammanhang. Det är nog banne mig något av det roligaste jag har ägnat mig åt. Att få ta del av alla dessa texter, korta som långa är, ja, här söker jag efter ordet som kan täcka in allt jag känner och jag hittar inget annat än det slitna men dock täckande ordet, makalöst! Jag upphör aldrig någonsin att imponeras över de texter som skapas i skrivargrupperna. Och det härliga är att skrivarna själva hela tiden imponeras av både varandra och av sig själva.
Det oh-as och ah-as vid uppläsningarna och framförallt skrattas det. Att vistas i denna ordrikedom är som reningsbad, som att andas frisk luft.
Jag försöker leda in skrivarna på det oväntade, försöker inspirera dem att inte ta den lättaste vägen. Jag ger galna övningar, styrda övningar, ostyrda övningar, snälla övningar. Jag ger skrivuppgifter som leder till att hela gruppen tittar tomt på mig; pennan vilar i handen och papperet är tomt. Blickarna säger mig att – detta var då en helt omöjlig uppgift! Efter några sekunder böjs så alla huvuden och pennorna börjar raspa. När jag avbryter övningen lyfts alla huvuden och blickarna säger, i glädje och energi – redan! Det slår aldrig fel.
För ett antal år sedan skapade jag en grupp för ungdomar från 15 år och uppåt och döpte gruppen till Sesam. Vilka fantastiska skrivare!
Ändå – alla dessa skrivare som har sökt sig till mina grupper, har lusten till skrivandet med sig.
Hur går det då att ta sig an en grupp där ett stort motstånd finns, där lusten saknas. Nog har jag provat även detta. Tillsammans med en författare har jag arbetat i ett stort antal åttondeklasser. En utmaning vill jag lova. Samtidigt helt underbart att lyckas locka de allra flesta till någon form av textskapande. Och otroligt härligt att få höra från pedagogerna om dem som i vanliga fall inte skriver alls och nu har gjort det.
Helt utmattad är jag efter varje klassbesök och en form av egen teaterperformance för att ge inspiration och skapa lust. Men lön för mödan får jag! Ja, okej då, inte alltid, men för det mesta.