En bokstav är ett kosmos. Tänk på Ö.
Ferreira Gullars “Argumentation för att konsten inte ska dö” (som utkommer på Bokmässan) är en samling essäer om samtidskonsten. Gullar går till storms mot en kultur som styrs av kapitalism, spekulation, snabba pengar och nyheter. Han varnar för att det konstnärliga språket kan dö ut om det underkastas jakten på det spekulativa och sensationella. Ett konstnärligt språk behöver tid för att formas. Tid och språk är kärnan i all konst och litteratur.
Men nu tycks böckerna åldras i svindlande takt. Gullar analyserar åldrandets och nyhetens psykopatologi i sin bok.
Samtidigt tar det lång tid att skriva. Fantastikförfattaren Philip Pullman har skrivit på sin nya bok “The Dust” i åtta år nu. Hans böcker väcker stora moraliska och filosofiska frågor. Det handlar om livet som ung och illusioner, svek, ånger och mod att leva autentiskt i en tidsålder av hård cynism. Men utan Gud. Människan är ensam. Som författaren.
(Är ateismen en projicering av den skrivande, tänkande människans ensamhet?)
När den franske filosofen Gaston Bachelards skrev sina böcker om vattnet, elden, luften och jordens psykoanalys levde han i avskildhet. I åratal. Bachelards skägg växte sig långt och vitt, tills han såg ut som Gandalf, medan han läste och författade. På tal om Gandalf tog det tjugo år för Tolkien att skriva Ringen-trilogin som ingick i hans legendarium, som han arbetade med i 50 år.
Det finns böcker som skrivs och läses i ett annat tempo, som inte publiceras och som inte passar in i (bok)marknadens blixtsnabba cirkulation av varor och nyheter. Det finns litteratur som är litteratur utan att publiceras.
Jag arbetade för några år sen som “artist in residence” i Vara kommun.
Vi var tio konstnärer som skulle fungera som katalysatorer i ett kreativt experiment. Det var mycket bra tänkt! Vi arrangerade workshopar med personalen i kreativt skrivande. Min tanke var att alla skulle hitta till ett eget språk och tempo i sitt skrivande genom att rita och skriva för hand med fina bläck- och blyertspennor i anteckningsböcker.
Men ingenting hände. Böckerna låg på skrivborden oöppnade, länge. Det var många fikapauser. Många, långa sammanträden. Så efter nästan ett år var det några som tog fram sina böcker, lyfte pennan och började skriva. Det var som en uppenbarelse. Några ord då och då. Det ena ordet ledde till det andra. Och vi projekterade sedan en promenadväg genom en park i Vara. Vi gav ut en bok som vi kallade “Väg till vän”.
Den ena bokstaven leder till den andra. (Det kallas ibland skrivstil). Skriv en rad varje dag i din kalender så får vi se vad som händer.
Min egen bok “Liten & svart ö” kom till under de två åren i Vara. Boken är gjord som faksimil av den svarta anteckningsboken, som följde mig överallt och fylldes med teckningar i blyerts och tusch. Det var miniatyrer och krumelurer från tågresorna till jobbet och till andra länder. Titeln syftar på bokstaven ö.
Skrivandet är en ö. Boken är en ö.
Bokstaven ö ser ut som en ö, sedd från luften. I futhrark, vikingarnas runalfabet, finns trollrunor med magisk kraft.
Alfabetet är mäktigt. Ta fram en penna.
Av: Ursula May
FERREIRA GULLAR: INSEKT
En insekt är komplexare än en dikt
Den har ingen författare
Den rörs av en dunkel energi
En insekt är komplexare än ett vattenkraftverk
Men komplexare
än ett vattenkraftverk
är en dikt
(som inte är lika komplex som en insekt)
och ibland kan den
(dikten)
med sin energi
lysa upp en hel aveny
eller kanske
ett helt liv
Ur Någonstans i ingenstans (övers: Ulla Gabrielsson)