Det sägs att Jeanne d’Arc varken kunde läsa eller skriva, men hon måste ha fått höra bibliska berättelser. Sen barnsben hade hon tillsammans med andra flickor varje lördag gått till eremiterna i Mariakyrkan i Bermont på en kulle nära Domrémy-la-Pucelle i Vogeserna. Där hjälpte man fattiga och vårdade sjuka och döende.

På min sista gästbloggardag råkar jag befinna mig i Orléans, Jeanne d’Arcs stad. Historien om Jeanne rymmer det mesta, visioner och storpolitik, avund och maktsjuka, kvinnoförtryck och brutalitet.

Men det jag tänker på och emellanåt har gjort sen bokmässan är kvinnor i häkte. På mässan mötte jag Margita från kooperativet Vägen Ut. Hon kom till rumänernas monter och frågade efter böcker – till kvinnorna i häktet. Det enda jag då kunde bidra med på rumänska var Ioana Nicolaies Cerul din burta (Himlen i magen). Nu visar det sig att Margita har kunnat överlämna den till en gravid rumänskspråkig kvinna i häktet. Hon tillägger att det behövs böcker till män också, till pappor. Hjälpa Margita att samla böcker som inte bibliotekarierna kan komma över. Böcker också på bulgariska, arabiska, serbiska…

Det finns otaliga exempel genom tiderna på vad böcker betytt för fängslade människor – böcker som tillåtits, böcker som varit förbjudna och gömts undan, böcker som fångar lärt sig utantill och böcker som de skrivit i huvudet och överlevt på…

Men det är en annan historia, eller rättare sagt många. Nu tackar jag för mig och önskar dig en härlig läslördag!