Det blir den väl aldrig. Man kan putsa och putsa hur länge som helst. Jag börjar med ett så kallat vomit-draft, där jag spyr ur mig hela boken. Om jag använder mig av synopsis tar det en månad eller två. Sedan redigerar jag i två år. Minst.
Men ibland kan det kännas som att en text är huggen i sten. ”Den är perfekt, jag kan inte ändra på något.” Det brukar ju gå över. När jag läser det en vecka senare ser jag bara alla fel. Allt kan bli bättre och utvecklas. Och det i sig är svindlande ångestfyllt.
Många förläggare säger att de får in väldigt många halvfärdiga manus. Mitt var ett av dem, och jag skulle såklart ha kunnat jobba vidare på ”Och allt är förvridet” i tusen år till. Men det hade varit ganska småtrist. Man vill skynda vidare mot nya äventyr.
Behöver du en deadline för att kunna jobba? Eller har du skrivit på samma projekt i tio år?