Varför skriver man? För att man måste, för att man vill, för att det är roligt?
Kanske skriver man för att man är missnöjd med sitt eget liv. Nobelpristagaren Jean-Marie Gustave Le Clézio säger att han förstod att han ville skriva när han stod vid ett fönster och tittade ut på ett gäng pojkar som spelade fotboll på skolgården utanför. Han ville så gärna vara med, men något hindrade honom, och genom att stanna inomhus att skriva om det istället kunde han vara med och leka ändå, om än bara i fantasin.
Som författare skapar man sina egna verkligheter. Det är otroligt spännande, ibland mycket bättre än att leva sitt eget trista liv. Genom att skriva kan man uppleva allt det där man aldrig vågat göra.
På den här bloggen har jag/ska jag berättat om alla parallella teman som finns i min bok ”Och allt är förvridet”. Men hur väljer man vad man ska skriva om? Självklart ska man skriva om det man brinner för. Eller sånt som man vet något om. Jag skulle aldrig klara av att skriva en bok som ”Vad är detta vad” av Dave Eggers, en bok som jag uppskattade hemskt mycket att läsa. Och idag skulle jag inte våga mig på att skriva politiska eller historiska romaner, men om trettio år kanske jag känner mig redo för det. Jag skulle heller aldrig kunna gestalta Västerbotten så fantastiskt som Torgny Lindgren, men det har ju sina naturliga orsaker. Jag är ju uppvuxen i Västmanland. Helt fel.
Just nu skriver jag på en familjesaga som (enligt planerna) ska ges ut våren 2011. I förra veckan frågade en vän: ”Du är 27 år. Vad får dig att tro att du kan skriva ett familjedrama?” Jag förstår hans skepsis, men jag tror att jag har funnit det som JAG är bra på. Jag är duktig på att läsa situationer och förstå varför folk beter sig som de gör. Alla håller självklart inte med mig. Det finns en del som tycker att gestaltningen av Erik och Mina i ”Och allt är förvridet” brister. Men de som har erfarenheter av något liknande förstår dem. Och det räcker självklart för mig.
Vad skriver du om? Hur väljer du teman för det du gör?