Hanterar kvinnor och män problem på olika sätt? Har killar svårare att prata om känslor än kvinnor? Erik har svårt att förstå sig själv och sina känslor. Att något är fel i relationen till Mina inser Erik aldrig själv. Läsaren förstår det genom Eriks vänners reaktioner, Eriks omgivning blir en spegel som han inte ser klart i men som är uppenbar för oss.
Många som har läst boken förfasas över hur konstig och elak Erik är. I alla fall mina kvinnliga vänner. ”Han är helt sjuk i huvudet”, ”Vilken jävla psykopat”. Men mina manliga vänner känner ofta igen sig. De identifierar sig med Erik och känner igen sig i mycket han tänker och gör. Intressant. Är alla män jag känner psykopater? Eller kan det vara så att vi alla befinner oss i gränslandet?
För mig är Erik vilken kille som helst. Han är en blandning av alla män jag någonsin träffat och sett ute på krogen, han är allt det goda och allt det onda som finns i dagens moderna man. Mycket av det han säger har jag hört från vänner jag respekterar och tycker om. Och mycket av det han tänker är vad jag tror att många av oss tycker. Det spännande i ”Och allt är förvridet” är att läsaren får en möjlighet att krypa in i Eriks hjärna, och förhoppningsvis förstå vilka psykologier som leder fram till hans handlingar.
Men killar är ju killar. Här är en dialog från ”Och allt är förvridet” som jag har tagit direkt från verkligheten när jag tjuvlyssnade på ett gäng killar i en bastu:
”– Anna vägrar ligga. Vi har gått ut två gånger nu och hon släpper inte till.
– Det är ett problem. Man vill ju lägga ner så lite tid och ansträngning som möjligt. Men av princip väntar tjejer alltid tre dejter. Så första dejten tar du henne på sju–bion, så hinner du hem till sporten. Andra gången käkar ni lunch, för vadå, du måste ju ändå käka lunch. Tredje dejten är ni hos dig för du är fan som Luleå, du torskar borta och vinner bara hemma i Delfinen.”
Tror du att det finns biologiska skillnader mellan hur kvinnor och män beter sig? Hur mycket beror på arv och hur mycket är miljö?