”Och allt är förvridet” är en kommentar till dagens mansideal och den omedvetna makt som en man kan utöva på en kvinna i ett förhållande. Varför är Mina fortfarande fascinerad av Erik trots övergreppen som han har utsatt henne för? Varför faller kvinnor för män som utövar förtryck? Varför får den tuffa killen alla tjejer? Varför söker vi alltid spänning, trots att vi har hittat den perfekta mannen att bilda familj och skapa ett liv med? Varför är dagens kvinnor fortfarande i beroendeställning? Kan hennes behov av bekräftelse stjälpa hela den feministiska revolutionen? Vill vi egentligen frigöra oss? Varför faller vi tillbaka i gamla stereotypa roller så fort vi går in i ett förhållande? Och var går gränsen för när en grabbig jargong plötsligt blir ett övergrepp?
”Jag sitter tyst och jag snurrar på glaset. Kondensen från glaset har släppt och rinner långsamt ut över bordsytan i små smala rännilar. Jag ställer glaset på en liten servett, torkar runtom med handen. Jakob är tyst. Martin har höjt handen och vinkar till sig bartendern.
– Visst ska vi ha en omgång till, säger han och Jakob nickar.
Martin beställer och vänder sig mot mig. Han säger:
– Du, jag är säker på att hon bara har missförstått allt. Vi är ju på din sida. Jag tror att jag fattar hur Mina är. Hon har haft en jobbig uppväxt, va. Hon överdriver nog bara. Man tror att de är med på det, helt enkelt. De är ju med på så mycket annat så varför inte det där? Hur fan ska man kunna veta när ett nej egentligen är ett ja och tvärtom? Det är en jävla chansning, alltihop. Men du ska vara glad att hon inte anmälde dig. Det hade kunnat gå riktigt illa. Du som ska vara jurist och allt.
Martin lyfter sitt glas och skrattar.
– Hur fan hade det sett ut, va?
Martin skrattar så att tårarna rinner och Jakob tittar mot dörren. Jag vänder mig om för att se vad han tittar efter, om det kommer någon, men det är tomt.”
Ja, nu börjar ni fatta hur det funkar… Skriv gärna kommentarer och texter kring jämställdhet nedan.