Varför njuter vi av att skada dem vi älskar?
”Och allt är förvridet” handlar om svartsjuka, otrohet och maktspelet som obemärkt kan smyga sig in i ett destruktivt förhållande.Hur mycket av jaget måste man offra för vi:et? Varför kan Erik inte acceptera att det är slut med Mina och varför uppmuntrar Mina hans uppvaktning trots att hon är gift och försöker bilda familj? Och vill Erik egentligen få tillbaka Mina eller försöker han laga sitt skadade ego?
”Ibland känns det som om någon har spänt upp min kropp som en duk mellan två stolpar och gett Rickard och Mina pilar att kasta prick på mig med. Men jag har spänt duken själv. Det är jag som ligger här i buskarna och krälar och blir blöt och kall om knäna. Jag undrar om det är något grundläggande hos mig som jag inte har förstått tidigare. Kanske njuter jag av att plåga mig själv. Och kanske njuter Mina av att plåga mig. Jag såg det i hennes ögon ibland när hon svingade armarna mot mig när vi grälade, att hon var vansinnig och rasande men också lite nyfiken när hon träffade mina överarmar och ryggtavlan med knytnävarna. Hon ville veta hur långt hon kunde gå. Jag undrar vad hon såg i mina ögon när jag tog emot de där slagen. Min förvåning kanske, jag förstod aldrig vad som gjorde henne så upprörd, det fåniga leendet som stelnade till när jag spände kroppen och förberedde mig på smärtan. Kanske såg hon rädslan i ögonen också, och förödmjukelsen, kanske såg hon att jag älskade henne ändå och att jag gjorde det också när jag fick tag i hennes vevande händer och höll hårt om handlederna tills hon besinnade sig.”
Vad tycker du om människor som fastnar i destruktiva förhållanden? Ska man offra allt för kärleken? Övervinner kärleken allt, eller ska man lämna en dålig relation även om kärleken är stark? Skriv dina funderingar eller dikter eller texter nedan.