Okej! Då kör vi!
Vi mjukstartar med en klassiker: Olycklig kärlek.
Min huvudkaraktär Erik i ”Och allt är förvridet” är alltså hemskt olyckligt kär. Hans före detta flickvän Mina har dumpat honom för Rickard, en kille som Erik själv har anlitat för att sätta Minas kärlek på prov. Jag tror att alla som har varit kära, både lyckligt och olyckligt, kan identifiera sig med hans känslor:
”Den här kärleken är kvävande. Jag vaknar med den i halsen när jag ligger ensam med täcket som jag har sparkat av mig i sömnen. Den växer sig större hela dagen, jag dricker vatten och försöker skölja ner den men det hjälper inte. Vid lunch har den växt ner till magen och hindrar mig från att äta, vid middagstid har den svällt ut i mina magrande armar och ben. Jag försöker att springa av mig den, eller ifrån den, men jag är så trött i musklerna, kärleken är i vägen överallt, och blodsockret sjunker, nu har den expanderat till varenda cell i kroppen och förlamar mig.”
Hur skriver du om kärlek? Har du läst något bra nyligen som du kan tänka dig att dela med dig av? Skriv din fundering eller dikt eller text i kommentarsfältet nedan.
Och det är inte meningen att det ska bli ångestladdat eller prestationsjobbigt eller kännas som en kurstart på universitetet 
. Känn er fria att dela med er om ni vill!
/E