[Hanna]

Annika Norlin är väldigt duktig på att skildra ungdomen och ungdomar, och det gör hon också i den här novellen tycker jag. Hon har fångat deras sätt att tänka och känna. I den scen där Agnes utsätts för ett övergrepp är den skriven med en ungdoms röst och förklaringar, men jag läser den med en vuxen blick och det är riktigt obehagligt. Jonas som säger att “Nu kan du faktiskt inte dra dig ut” känns väldigt hotfull, och jag undrar vad som hade hänt om hon gjort det? Jag tänker att det såklart hade gjort det mycket mer obehagligt, om hon sagt tydligt nej och han fortsatt, men hon vill ju inte nu heller. Så vad är egentligen skillnaden i vad som händer?

Därför är det ju så fint att Sylt Järvinen och Agnes sedan får ett möte under samtycke, och att Agnes direkt känner – så här ska det va!

[Åza Sjöstam]

Mitt i prick! Jag tycker också det är obehagligt att läsa den scenen med en vuxen blick.

[Chris Aronsson]

Ja det är verkligen en njutning att läsa Annika Norlin! Jag gillar humorn hon har. Början och slutet på den här novellen är helt suveräna. Fastnade för samma rader som du, Åza; En del av de vackraste kärlekshistorierna berättas aldrig…riktigt poetisk och vacker mening. Och med nästa hamnar man med en duns i verkligheten! Och sen i slutet (s 75); Ett av begravningsljusen föll omkull på filten och kojan fattade eld. Sylt Järvinen och jag skyndade oss ner för repstegen och såg den brinna upp. Roligt.
Så var det allt emellan dessa rader också. Tänker att alla unga är ju nyfiken, vill upptäcka och erfara kärlek och sex. Ett sökande efter hur man ska vara och se ut, osv. Och det vill jag påstå är svårare för tjejer, för i detta sökande och testande så kan det ofta dyka upp en Jonas! Det här beskriver A.N. så bra! Agnes är ju barn samtidigt som hon vill vara vuxen, hon både vill men också ta det försiktigt. Jonas som är vuxen och borde veta bättre kör bara sitt egoistiska räjs. Han tar helt enkelt ifrån henne möjligheten att få göra erfarenheter på sina villkor och i egen takt! Tjatsex var ordet!
Samtidigt är Agnes smart och fattar saker, t ex att hon inte kan ha första sexupplevelsen med en sån som Jonas! Bra!

Så undrar jag över namnet Sylt. Smeknamn eller ”riktigt”?!

[Åza Sjöstam]

Jag håller med om att det är en njutning att läsa Annika Norlin! Och namnet Sylt har jag aldrig hört förut. Roligt!

[Åza Sjöstam]

Jag tycker att den här novellen väcker starka känslor. Den beskriver två helt olika relationer, den ena destruktiv och den andra kärleksfull. Jag blev illa till mods när jag läste om Agnes och Jonas och hur Jonas utnyttjar Agnes. Förhållandet mellan Agnes och Sylt Järvinen är något helt annat. Som Agnes själv beskriver det: ”Jag kom på att den myran man väljer ska vara en myra man känner.(s 71)” Och: ”En del av de vackraste kärlekshistorierna berättas aldrig. Jag har då aldrig hört någon berätta om den med mig och Sylt Järvinen. (s 61)”

[Vindelns bibliotek]

I The greatest love of all berättar huvudpersonen Agnes om ”en av alla kärlekshistorier det aldrig skrivs om”. Hon föddes med bara en arm och hade protes och blev retad för det i småskolan men Sylt Järvinen tog henne i försvar.

• Beskrivningen på sidan 68 av mötet mellan Agnes och Jonas får onekligen tankarna att gå till #metoo, eller vad tycker ni? Tjatsex kallas för det ”förklädda övergreppet”.

”Plötsligt mindes jag att jag var ett barn: nu visste jag det helt tydligt. Det kändes konstigt att han som var en vuxen man var så intresserad av mig.
-Men Agnes, du gör ju mig helt tokig. Nu kan du faktiskt inte dra dig ur. Du kan inte det, Agnes! Du ser ju vad du har gjort med mig!
Det kändes bra och dåligt samtidigt.”

Hur reagerade du när du läste detta i kontrast till beskrivningen senare av Agnes och Sylt Järvinens kärleksmöte?

• Dela gärna med dig av dina egna känslor, tankar och funderingar som dök upp under läsningen och ställ gärna egna frågor.

• Detta ämne redigerades för 1 år, 7 månader sedan av Vindelns bibliotek.
• Detta ämne redigerades för 1 år, 7 månader sedan av Vindelns bibliotek.

[Författare]

Inlägg