[Chris Aronsson]

Den första novellen jag läste och jag visste direkt att det här blir bra läsning! När språket, berättelsen liksom hugger tag i en och man njuter av läsandet, så blir det ett steg till med Annikas bok, man får berättelserna smack i ansiktet! De berör och det blir en del igenkänningar. Den här gillade jag verkligen, Charlies jobb som bekräftare varvat med hennes kärlekshistorier och egna behov av bekräftelse blev väldigt underhållande. Annika sätter fingret på mycket, som vårt behov av bekräftelse, och det finns ett allvar i botten trots humorn. Och det behöver vi alla från det vi är små och som vuxna på många sätt. Och när man fått för lite och självkänslan är låg blir det jobbigt. Och när slår det över och blir besatthet? När man förminskar och förändrar sej själv för att vara nån annan till lags och bli bekräftad? Inte dumt med en professionell bekräftare då!
Jag skrattade faktiskt högt när Charlie berättar om den snälle och vage socionomen från Hälsingland; När vi låg med varandra upplevde jag samma lugn som när ens bäste vän kliar en i håret. (S 17) ”Been there, done that”! Och när de gjort slut ser de klart en tvserie; Vi var båda två mer engagerade i den än i vår relation.
Tycker ändå det var bra att hon slutade sitt jobb. För det räcker inte bara med en bekräftelseterapeut när man är så sjuk som G. Och Charlie kunde ju använda sina talanger även som taxichaufför.

[Åza Sjöstam]

Å vad jag gillar den här novellen! Jag tycker den är så smart skriven, hur hon dels berättar om möten med klienter som har olika slags bekräftelsebehov och dels beskriver sitt eget bekräftelsebehov i privatlivet. Av Ola får hon för lite bekräftelse, av Max Berg för mycket.

Jag har satt flera post it-lappar i boken med olika citat, till exempel:
Om vissa typer av klienter: ”De med adjektiven är oftast människor som saknat någon som bekräftat deras värde, och därför lärt sig att det är en uppgift de själva måste ta på sig.” (s. 11)

Till en småbarnsförälder: ”Jag ser dig, jag ser allt du gör. Varje grönsaksstav du skär, varje natt du inte får sova, varje gång du svarar lugnt i stället för att skrika. Tack för det.” (s. 13) Underbart!

En klient: ”Du behöver inte ge mig några komplimanger. Men säg att jag finns.” (s. 14) Rörande!

Om förhållandet med Ola: ”Jag har vetat mitt grundvärde. Men nu kändes det som att jag inte förstod sammanhanget alls. Det motsägelsefulla förhållandet mellan att jag 1) var i en relation, vilket borde betyda att jag var omtyckt, men där jag 2) inte blev bekräftad eller fick bekräfta, gjorde mig förvirrad. Det var som att komma till en arbetsplats där man inte hade någon uppgift, utan bara skulle gå runt på kontoret, existera och få lön för det, och hoppas att man inte skulle bli avskedad.” (s. 42)

Om kompisen Anna: ”Anna har absolut gehör för mig.” ”Hon krymper mitt dåliga.”

Osammanhängande svar, men för att sammanfatta; ja jag tror att alla människor behöver bekräftelse på ett eller annat sätt.

[Vindelns bibliotek]

I novellen Bekräftaren får vi följa en kvinna som jobbar som bekräftare, det vill säga en person som bekräftar människor som behöver det. Hon ger folk det de vill ha, i stället för att försöka förändra dem. Kapitlen växlar mellan beskrivningar av kvinnans möten med olika klienter och hur hon själv försöker få bekräftelse i sitt privatliv.

• Tror du att alla människor har ett bekräftelsebehov? Fastnade du för några särskilda exempel i novellen på olika slags bekräftelsebehov? Citera gärna!

• Dela gärna med dig av dina egna känslor, tankar och funderingar som dök upp under läsningen och ställ gärna egna frågor.

• Detta ämne redigerades för 1 år, 7 månader sedan av Vindelns bibliotek.
• Detta ämne redigerades för 1 år, 7 månader sedan av Vindelns bibliotek.

[Författare]

Inlägg