[Åza Sjöstam]

En kort novell men med mycket innehåll. Berättaren är kompis med Fogdö vars pappa har skaffat sig en ”balthora”. Usch och fy för det namnet var min första reaktion och alla fördomar bara bubblade upp och de beskrivs så bra i novellen.

”Det kan inte vara lätt att vara balthora, tänkte jag. Det handlar ju ändå bara om kärlek, tänkte jag sedan och kom fram till att det måste vara härligt för en säkert dåligt bemedlad quinna att kunna få komma hit och få mat och husrum, kanske skicka hem pengar till släkten och köpa en jacka eller vad dom nu gör för pengarna.” (s.135-136).

När kvinnan sedan kommer lyser hon upp tillvaron för alla omkring sig, Fogdös arga pappa blir glad och Fogdös kompis mamma får en ny väninna. Ingen kallar henne längre för balthoran utan Julia som är hennes namn. Allt verkar bra, tills en dag när Julia plötsligt åker därifrån och Fogdös farsa återgår till att vara arg igen …

[Vindelns bibliotek]

Balthoran utmanar djupt rotade fördomar om kvinnor från Östeuropa som kommer till norra Sverige i jakt på ett bättre liv.

• Hur reagerade du på titeln ”Balthoran”? Tycker du att fördomarna bekräftas i novellen?

• Dela gärna med dig av dina egna känslor, tankar och funderingar som dök upp under läsningen och ställ gärna egna frågor.

• Detta ämne redigerades för 1 år, 7 månader sedan av Vindelns bibliotek.

[Författare]

Inlägg