[Mari Ellingsen]

Som jag ser det; Det handlar om den rasbiologiska synsättet som var starkt hos de regerande vid den tiden (och hos en del fortfarande tror jag). Känns som att det tänket gillades för då kunde staterna köra över och ta markerna från den ursprungliga befolkningen eftersom de inte räknades som vanligt folk. På ett inhumant och grymt sätt dessutom. Känns otroligt viktigt att staterna idag erkänner sin inhumana behandling av samerna. Samt att historien blir allmänna kunskap hos övrig befolkning. Man får rent ont i magen av detta.

[Vindelns bibliotek]

För hundra år sedan inleddes tvångsförflyttningarna av renskötande samer i Sverige. Myndigheterna kallar lösningen för en dislokation, men på samiska föds ett eget ord; Bággojohtin, tvångsförflyttning. De första som tvingas iväg lämnar sina hem i tron att de ska få komma tillbaka.

Bakgrunden är att Norge har blivit en egen nation. Att människor flyttar över gränsen med renar är ett rött skynke för den norska staten som vill ha markerna för sina landsmän. 1919 kommer Sverige och Norge överens om att begränsa hur mycket ren som får flytta över gränsen och i och med det inleds tvångsförflyttningarna av ett stort antal renskötande familjer. Det blir också inledningen på ett mörkt kapitel i Sveriges historia.

Herrarna satte oss hit berättar nu historien genom de tvångsförflyttades ögon. Elin Anna Labba har samlat berättelser, foton, brev och jojktexter, och fram träder en kör av röster från de som inte längre kan berätta. Boken skildrar ett hårt liv, renar som går förlorade när de vänder norrut mot tidigare marker, barn som lämnas till släktingar och sedan blir kvar. Sorg som tystas men ändå förs vidare.

[Författare]

Inlägg