Hej Marie!
Nej, jag tycker nog inte att det blev så mycket tydligare, men var bra att Mattias Nordkvist valde att inte göra sin roll överdrivet kvinnlig eller manlig, med gester och kroppsspråk, utan tog mer fasta på Ninas inre själsliv och att texten lyftes fram istället. Det var en människa vi såg på scenen, inte ett kön.

Det fanns ju stycken i pjäsen när han försökte gestalta kvinnans instängdhet genom den ibland stela hållningen och spända ansiktsuttrycket. Hur han var fast i den trånga klänningen och försökte bryta sig ut.

Jag är också nyfiken på om någon som har sett pjäsen upplevde att könsrollerna blev mer tydliga när kvinnan gestaltas av en man…….

Det är ju ett kvinnoförakt som kommer fram väldigt tydligt i novellen tycker jag. Nina måste anpassa sig så till sin far och visa att hon duger för honom. Hon måste förminska sig själv och vara någon annan hon egentligen inte är. Styvmodern är som ett barn och enfaldig precis som hennes man vill att hon ska vara.

Mannen beskrivs som kall, hård, och kolerisk. Han verkar oförmögen att känna för andra människor än sig själv. En sann egoist…

Hela novellen genomsyras ju av ett starkt kvinnoförakt. De beskrivs som falska, småsinta och lumpna. Styvmodern liknades vid ett barn: ” Hon såg ut som ett barn och hon visste att hon skulle se ut som ett barn, ju enfaldigare ,dess bättre.” Och detta störde inte hennes man, för han förväntade sig inget annat. Det som värdesattes hos en man var hans duglighet, arbetsförmåga, företagsamhet, sanningskärlek och hederlighet.
Det som man istället la störst vikt vid hos kvinnan var att hon aldrig fick synda mot konvenansen. För kvinnorna var den yttre ärbarheten allt.
För er som har sett pjäsen undrar jag om ni tycker att det finns några poänger med att man har valt en manlig skådespelare som gestaltar en kvinna?
Blir könsrollerna mer tydliga med detta grepp, tycker ni?