Gruppadministratörer
Bokcirkel: Vera av Anne Swärd
Författare: Norrköping stadsbibliotek
Skam
Sandrine känner skam på många sätt.
Exempel: Sandrine beskyller sig själv för det som hände med Sascha.
När hon lyckas ta sig ifrån byn lägger hon ytterligare skuld på sig själv.
Det var enkelt att bara lämna. Hon kunde ha gjort det tidigare. (Eller?)
Vad tänker du om Sandrines skam?
Skam
- Detta ämne har 12 svar, 4 deltagare, och uppdaterades senast för 2 år, 4 månader sedan av
.
-
Inlägg
-
-
-
På ett sätt svårt att kritisera henne, då hon var en 17-åring som försökte överleva. Samtidigt får jag medge att jag tänker att de tär naturligt att hon känner skam, som kom undan så lätt…
-
Jag håller med dig i dubbelheten Lolmak.
Varför skulle någon som varit med om det som Sandrine varit med om beskylla sig själv?
Särskilt i och med att hon bara var 17 år..
Men samtidigt är skam en väldigt naturlig känsla.
Men det finns såklart en sorg i att offret nästan alltid har en skam.-
Skam att ha varit den som överlevt. Varför jag och inte min familj. Och dessutom “leva” med den som var orsaken till det. Kanske även skam att man inte trivs i nuvarande situation trots att man faktiskt har överlevt. att man inte får klaga.
Uppfattade ni att hon kände skam kring Vera? Att hon har svårt att anknyta till henne är ju tydligt, och att Vera påminner om allt. Men skam?
-
Jag upplevde inte att hon kände skam där, utan snarare att Vera var så främmande då det var resultatet av det Sandrine inte ville kännas vid. Men det kan ha funnits inslag av skam, som ökade viljan att distansera sig från Vera…att se Vera kanske väckte skam (omedvetet), som Sandrine omsatte till känsla av att inte höra ihop med flickan.
-
Intressant frågeställning Maria. Var skam en av Sandrines känslor inför Vera?
Min tanke är, som Lolmak, att det inte nödvändigtvis var skam.
Snarare en slags avtrubbning tänker jag. Att Sandrine inte orkar hantera verkligheten.
Det handlar kanske egentligen om Sascha, som Sandrine hela tiden kommer tillbaka till?
Vera är resultatet av den otroligt skamfyllda relationen till Sascha.
Men Sandrine har inte riktigt haft kraften att tänka på Vera.
Hon kanske inte ens vet vad hon känner inför Vera? Det är för tungt att tänka på.-
Ja, det är ju nån slags förträngningsmekanism- tänkte på det vid bjudningen när Vanna är borta och det blir så tydligt att Vera är en svart fläck i Sandrines värld. Hon ser knappt barnet, vet inget om henne då hon tränger undan allt som har med Vera att göra.
-
Ja precis Lolmak, på ett sätt är Vera inte Sandrines barn utan en svart fläck.
Ett hemskt minne från tiden innan Ivan Ceder.-
Däremot känner ju Sandrine skam inför Ivan pga hennes bakgrund med Sascha. Och Vera är ju en del av det. Så Vera kanske kopplas samman med skammen. Precis som ni skriver att skammen är kopplad till Sascha och inte Vera men hon blir ju automatiskt en del av det.
Ja jag ser nu när jag läser era inlägg igen, under tiden jag skriver, att jag inte kom med några nya tankar. Men skam är väldigt framträdande som sagt. Men kanske mest för att Sandrine skäms över sin bakgrund och att hon ser sig besudlad.
-
Skam är ju så basal och stark i sig. Tänker att det är en balansgång- viktigt att känna skam men också kunna hantera det på ett icke-destruktivt sätt. Jag skulle nog vara mer orolig över att nån inte känner skam, det är mer patologiskt för mig. Men, som sagt, att kunna analysera och hantera det.
Tänkte vidare på Sandrine- hon kanske stannade lite i utvecklingen? Redan innan händelserna med Sasha var det ju frånvaro av vuxna förebilder- mamma hade mycket att stå i, pappa frånvarande och inga andra vuxna. Sen kom Sasha och därefter betraktar vi henne som vuxen men egentligen en ganska barnslig person. Hon kanske hade behövt mer närvaro av normala vuxna för att själv utvecklas vidare? -
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.