[Lolmak]

Jag tyckte att boken var otroligt välskriven. Många olika teman dyker upp i boken och gör en naturlig resa då vi reser med personerna i tid och rum.
Det jag fastnade för mest är just språket. Det var väldigt behagligt (jag lyssnade, som vanligt) och det flöt på ett väldigt skönt sätt. Författaren ändrade språkstilen lite så att jag som läsare verkligen upplevde olika känslor beroende på vad som hände i berättelsen. Ofta rörde sig känslan mellan obehag och rädsla, men emellanåt roande beskrivningar.

[Maria (bibliotekarie Norrköping stadsbibliotek)]

Ja språket var underbart! Jag kan inte sätta ord på varför men väldigt behagligt med toner av ironi och lite svart humor. Väl avvägt också när det kommer till miljöbeskrivningar. Jag kan bli lite allergisk mot för mycket beskrivningar om miljö och omgivning men hon gör det väldigt bra och passande. Såväl sinnesstämningar som handlingar och tankar. Det blev inte heller för tungt.

Jag läser alltid böckerna så jag blir nyfiken på ljudboken. Tänker att det beror lite på inläsare också? I analog form har man ju sitt eget tempo.

[Anna (bibliotekarie Norrköping stadsbibliotek)]

Spännande recension Lolmak!
Jag lyssnade också på boken. Men jag kände tvärtemot dig att den här boken var jobbig och lite långsam som ljudbok.
Jag tror att jag personligen hade tyckt om den mer som analog bok.

Språket är stimulerande, det kändes att Anne Swärd ibland valde ut vissa uttryck/ord och sedan valde att ha med om och om igen.
Två som jag kommer ihåg är “Cedermodern” och “mollskinnsbyxor”.

Jag gillade hennes mamma i början, där fanns det en del komik i misären. Men det försvann sedan upplever jag.
Ganska självklart i och för sig med tanke på innehållet i boken.

[Norrköping stadsbibliotek]

Ge gärna en övergripande slutsats om boken – vad tyckte du? Grep den tag? Svår/lätt att läsa? Vad det något du fastnade vid extra, eller kanske inte helt greppade? Dela gärna med dig av en liten recension!

[Författare]

Inlägg