[Kajsa Centre]

Som Eva skrev så är språket är ytterst enkelt, på liknande sätt som en journalist ska skriva en nyhetshändelse – kort och koncist. Jag tror att Agota vill förmedla och redovisa sina berättelser för en bredare publik, jag har för mig att hon uttryckte att om hon skrivit på ungerska hade det blivit mer detaljerat. På detta sätt, att skriva på ett enkelt språk, kan hon istället nå ut till fler som flydde till Schweiz och som inte hade franska som modersmål. Att hon dessutom skriver så “Telegramaratat” tror jag är för att redovisa det objektivt. Hela processen att fly till ett annat land är en omskakande upplevelse och det är fakta, inget man behöver ge värdeladdade ord för att förtydliga. Man kan bilda sina egna uppfattningar av texten utan att författaren lägger känslorna och värderingarna i mun på en.

De korta miljöbeskrivningarna tror jag är ett sätt att skriva, man behöver inte alltid ha miljöbeskrivningar. Istället tycker jag personerna lyckas beskrivas tydligt. För Agotas stil är inte miljöbeskrivningar relevanta utan det är citaten och det råa språket som lägger tyngd i stilen.

[Eva]

Språket är ganska enkelt och lakoniskt. Jag tänker att det är ett medvetet val av Agota Kristof att skriva på det sättet och inte så mycket p g a att hon skriver på ett annat språk än sitt modersmål. Sandor konstaterar ofta helt enkelt de olika skeendena i sitt liv t ex hur han går på bussen, är i fabriken och slentrianmässigt och utan större känslomässigt engagemang träffar Yolande på lördagarna. Han verkar vara främmande och stå utanför sitt liv och jag tycker att sättet att skriva det på har vissa likheter med hur Camus skildrar Meursault i Främlingen.

Det är inte så mycket miljöbeskrivningar i romanen. De är också mycket knapphändiga. Man vet att Sandor står utanför Lines hus, är på en väg, åker buss, är på fabriken och i sin barndom i skolan. Dessa platser blir som enkla tecken för något men jag skapar mig ändå en bild av hur det kan se ut. Men den är väldigt enkel. Nästan som om det är olika miljöer på en teaterscen.

[Bokcirklar på Göteborgs stadsbibliotek]

Välkomna till den andra veckan i bokcirkeln om Agota Kristofs “I går”. Äntligen måndag och nya diskussionsfrågor!

Språket i Agota Kristofs böcker har beskrivits som avskalat, kärnfullt, distanserat och knappt. Telegramartat, skriver en recensent. Agota växte upp i Ungern på 1940-talet och när landet ockuperades av Ryssland tvingades barnen i skolan att lära sig ryska. Som 21-åring flydde hon med man och barn till Schweiz, där hon bl a studerade franska. När hon så småningom började skriva dramatik och romaner så var det på franska, och inte på sitt modersmål som hon skrev.

Vad tycker du om språket i “I går”? Tror du att det faktum att författaren skriver på ett främmande språk har någon påverkan på berättelsen? Hur då, i så fall? Påminner språket dig om något annat du läst?

Miljöbeskrivningarna i boken är inte direkt utförliga. Ändå får jag en tydlig känsla för byn, vägen till Yolande, bussresan till fabriken, skogen, staden – det där som mest nämns i förbifarten. Hur föreställer du dig miljöerna i boken? Vilket land, vilken tid, hur ser omgivningarna ut för din inre blick?

• Detta ämne redigerades för 2 år sedan av Bokcirklar på Göteborgs stadsbibliotek.

[Författare]

Inlägg