Jag fastnade vid några meningar på s. 131, när Yejide är gravid på riktigt med första barnet:
“Ett nytt liv sparkade i mig och snart skulle jag ha någon som bara var min. Inte någon styvmor eller halvbror. Inte en far jag delade med två dussin andra barn eller en make jag delade med Funmi, utan ett barn, mitt barn.”
Jag tycker det är ganska talande. Hon fortsätter på nästa sida: “En make är inget man kan lägga beslag på; han kan ha många fruar; men ett barn kan bara ha en verklig mor. En.”
I och med tillkomsten av ett barn får Yejide dels bevisa att hon är duglig som kvinna, att hon lyckats skapa något trots styvmödrarnas eviga försök att trycka ner henne pga hennes mors förflutna. Dels blir hon behövd av någon som är helt beroende av henne som person. Hon verkar ju inte ha haft någon modersgestalt under uppväxten och pappans fruar verkar ha koncentrerat sig på sina biologiska barn, istället för att vara en sammanhållen familj. När sen Funmi kom in i bilden kanske hon känner att även Akin är på väg bort från hennes kontroll och då blir barnet en viktig del. Hon har också möjlighet att ge barnet en uppväxt som hon själv inte fick. Jag tänker att det också är därför hon är mot Funmi/en till fru, eftersom hon själv inte har många positiva upplevelser av det.
Akin står ju också under stor press. Dels vilja bryta tankesätt och traditioner men samtidigt vilja göra familjen nöjd och till lags. Från hans perspektiv får man ändå intrycket av att han slits mellan dessa vägar. Med tanke på att han går så långt att han ber brodern göra Yejide gravid förstår man hur starka och viktiga traditionerna är, att få barn och arvingar. Visa sig som riktig man.