Karaktärer och handling – Frågor vecka 26

Visar 11 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #22958
      Becca
      Deltagare

      Vi har pratat en del om Susane och Labans relation och relationen till barnen. Funderade ni kring relationen mellan Susane och Andrea Finck? På ett sätt upplevde jag det som att Andrea var den person som Susan kände mest för – förutom att barnen betyder och går före allt som Susan också säger och lever efter – men mellan Andrea och Susane finns en ömsesidig beundran och samförståelse via deras livskall, viljan att “göra stor fysik tillsammans”. Susan upplever dock närheten rent fysiskt och kanske gör även Andra detsamma – när Andrea lägger handen på Susans är det den rent fysiska värmen hon registrerar och Andrea har alltid behovet att röra vid andra, men hon undersöker kanske snarare den fysiska kroppen än visar ömhet, hon känner att Susans hand är mager… Är det någon mer som funderat kring deras relation?

    • #22957

      Sträckläste nästan boken. En bok som krävde sin läsare. Perfekt. Har inte läst denne författare tidigare. Får nog läsa om boken en dag; förmodar att man missat en del saker. Men; det är tydligt att karaktärerna formats av sina erfarenheter. Läser man snabbt är det nästan för många karaktärer att hålla reda på. Barnen i historien känns; trots att de är med – ganska anonyma på något sätt. Upplever som att handlingen är skriven för film. Och ändå, i filmen skulle man aldrig kunna återge berättarrösten. Däremot hör man nästan i boken hur filmmusiken skulle låta. Filmmusiken skulle tillföra mer spänning. Stör mig på vissa beskrivningar. Köper inte helt och hållet författaren ge utlopp för sin röst i en kvinnokropp tyvärr. Bokens styrka är också dess svaghet. Författaren känns mer kär i tjusiga formuleringar/språket än att handlingen ska verka realistisk. Ibland älskar jag det; ibland hatar jag det.

    • #22956
      Sofia Olausson
      Moderator

      Jag uppfattar det nog ändå som att det finns en dragningskraft mellan Susan och hennes man. Sen är deras förhållande minst sagt dysfunktionellt : – ) Tror också att det finns en poäng i de känslokalla beskrivningarna eftersom Susan envisas med att se allt ur ett strikt vetenskapligt perspektiv. Hennes man däremot, upplever jag har en helt annan inställning: romantikerns. Vet ju inte om du hunnit läsa ut boken än, men i slutet tycker jag man får fler ledtrådar till Susans känsloliv.

    • #22955
      Bokgalen
      Deltagare

      För att återvända till frågan Dalom333 ställde ovan ang kärleken mellan Susanne och hennes man….Viken kärlek? Jag kan inte uppfatta någon kärlek, ömhet eller liknande. T.o.m. Susanne säger att barnen kom snabbt och de höll ihop för deras skull, annars de håller på med en decennielång skildsmässa…”Kraften” håller de inte ihop heller, bara i bemärkelsen “du är en annan känslokall geni som är min like”. Iaf de beter sig respektlöst, känslokallt och egoistiskt gäntemot varandra. Kanske har författaren valt att spela ut/upp hela repertoaren (klischéerna) vid karaktärsvalen för sina “superinteligenta, kalla och beräknande” huvudpersoner? Det verkar så. Alltså, kärlek….den lyser med sin frånvaro här. De är väldigt endimensionella och klischeiga. Inte riktigt min favorit i en roman, även om den är thriller och ämnat att vara en “nagelbitare”. Jo, jag kommer att hålla ut och läsa färdigt de sista 70-75 sidorna som är kvar, men bara knappt orkar med det. Boken är inte tillräckligt intressant eller spännande, tyvärr. Men, men…har varit med om värre också och härdat ut :-)….

    • #22954
      Sofia Olausson
      Moderator

      Håller med dig! Sen tycker jag att den är ganska spännande : )

    • #22953
      Susanne
      Deltagare

      Hej! Funkar obra med dagtidschat men bättre sent än aldrig! Håller med tidigare inlägg om att karaktärerna är ytligt porträtterade. Översmarta personer med övermänskliga drag. Lite för mycket för av det goda…
      Det var många år sen jag läste Fröken Smillas… men den hårda kyligheten går igen i Susan. Kallt kalkylerande, pratar om etik på ett teoretiskt/tekniskt plan, utan nån mänsklig faktor. Så ett sätt lyckas Hoeg tycker jag. Han är konsekvent och berättelsen blir ett stilprojekt mer än en berättelse man kan känna igen sig i tycker jag. Till detta ett stort mått orimligheter som gör dramat än mer stilistiskt. Läser den utifrån denna vinkel och har bestämt mig för att jag uppskattar den för just detta. Har kommit halvvägs och ser fram emot fortsättningen!

    • #22952

      Jag kan hålla med om att ramen för berättelsen är thrillerns. Däremot så tycker jag nog inte att det finns något spännande med att man inte får veta så mycket om deras inre. De är ju en sorts superhjältar men deras kamp mot “ondskan” ställer också frågor kring moral.

    • #22951

      Jag tycker att det är en spänningshistoria där karaktärerna ska vara ganska karaktyraktigt tecknade. Sen är ju Hoegs fröken Smillas känsla för snö är en föregångare till Salander. Håll ut se sista 100! Inte säkert du kommer gilla det, men jag tycker ändå det binder ihop historien och väcker en tankar.

    • #22950
      Bokgalen
      Deltagare

      Har läst precis fram till Andra delen (ca 220 sidor in i bokens hädelse), men jag har en vag bild av Susanne…Lika vag är bilden av hennes familj och deras relationer. För mig har hon inte utvecklats i relation till hennes egen och Labans “speciella krafter”. De är mer som huvudpersoner i en “aktion-film”, dvs lite fokus på deras djupare karaktärer och personlighetsutveckling, mer fokus på “aktion” och thriller effekter i boken. Allt djupare dykning i personporträtten uteblir, de känns ytliga och suddiga. Griper inte mig på något sätt. Hittills gav boken en “Lisbeth Salander-story, fast inte så intressant”-känsla. Tyvärr. Kanske det händer något stort senare i de kvarvarande 100 sidorna? Vet ej…

    • #22949

      Jag gillar att deras personligheter går ihop med deras krafter. Hennes man, med sin musik får drag av råttfångare- spela- och folk följer efter.

    • #22948

      Jag undrar hur det är med Susanne och hennes mans kärlek till varandra? Är det kraften som drar dom till varandra?

    • #22282

      Hurra! Nu är det äntligen dags att kicka igång sommarens bokcirkel. Hoppas ni gillar Effekten av Susan och kanske växer romanen efter samtalen som nu börjar – som bokcirklar.se uttryckt det så är ”slutet på boken bara början”.

      Idag släpper vi måndagens chatt-frågor och tanken är att vi kan diskutera dem eller bygga vidare kring samma tema om karaktärer och handling. Tanken är att vi fortsätter prata om samma tema hela denna vecka. Nästa måndag kommer nya frågor – ja, ni ni ser hur upplägget är tänkt i beskrivningen av denna bokcirkel.

      Här kommer frågorna:

      Hur tycker du de olika karaktärerna gestaltas, hur beskrivs de och hur påverkar kraften/krafterna deras personligheter? Hur är karaktärernas relationer och varför?

Visar 11 svarstrådar
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.