[Vännäs bibliotek]

Boken tuggar på – lite på tomgång. Jag saknar driv framåt, jag blir otålig.

Det kan ha att göra med att jag läst boken fjättrad vid en fåtölj med foten i högläge efter en olycka, förhindrad att själv röra mig framåt.
Boken väcker många frågor. Jag förstår inte riktigt händelsen i Avaviken. Varför blir Didrik plötsligt så besatt av tanken på Hagar att han bara måste bege sig dit och riskera allt? Och vad är det egentligen som händer? Är det guds hand som slår till? Får han en hjärtinfarkt? En stroke? Är det storsonen som griper in?

Och vad är det med Anna-Stava och skallen? Anna-Stava framstår så ensam och övergiven, hon går där i sitt stora hus med sin skalle av dåligt samvete, medan Didrik låter en helt annan kroppsdel styra sitt agerade. Ska skallen symbolisera att vi inte kan begrava något utan att allt vi gjort en annan människa förr eller senare kommer tillbaka och biter oss i baken?

Helst plötsligt är också Didrik och Anna-Stava på obestånd och måste kanske lämna allt. Här hinner jag inte med – trots att jag saknar fart i boken. Jag förstår hela processen där Didrik köper på kredit, för att i sin tur sälja på kredit och när det visar sig att bönderna inte får betalt för sitt arbete och sin skog och inte kan betala Didrik för sina varor, så kan han i sin tur inte betala sina skulder. Men allt är som outsagt och bara i förbifarten och väldigt hastigt påkommet? Eller har jag inte varit uppmärksam när jag läst?

Det jag tar med mig från Den underbare mannen är en uppsättning fantastiska citat:

”Vet du att det finns morgnar när jag inte vet vad jag heter. Och det ska jag säga dig – det är inte mina sämsta stunder. Det är tomt på ett lyckosamt vis, då. Inga namn och inget tjat. Allt är bra som det är. Luft och vatten och ljus.”

”Det gudomliga anspråket på mänskligt liv: Det måste rymma kärlek! och någonting att skratta åt! dessutom.”

”Vinterns djup och det oerhörda norrskenet – denna blandning av instängt och ändlöst”

”Hon tog ännu ett steg mot honom och ett rytande från jordens mitt sköt upp genom honom”

/Elenor Vännäs bibliotek

• Det här svaret redigerades för 3 veckor, 5 dagar sedan av Vännäs bibliotek.

[Tegsbiblioteket]

📚 Lästid vecka 26-32.

Den underbare mannen (1983) är den fjärde delen i Jernbanan. Ursprungligen trodde Sara Lidman att den här romanen skulle bli den sista. Men, som hon skriver på baksidestexten har ”berättelsen förgrenat sig” så att hon måste fortsätta..! Det kan vi vara tacksamma för som läsare. För nu börjar jernbanan äntligen byggas, rallare kommer in i byn och sätter invanda förhållanden i gungning. Och fastän Hagar har lämnat Mårtenshuset så är doftspåret efter henne, hennes ”olickligt goda täv”, oupphörligt eggande.

📚 I romanens mitt inträffar så något som i fortsättningen av berättelsen kommer att gå under namnet ”Avavikelsen”. Vad är det som händer – och vilka konsekvenser får det för Didrik, för Anna-Stava? Och, i vidare bemärkelse: för synen på kärlek som frigörande eller fjättrande kraft i människolivet?

/Annelie Bränström-Öhman

• Detta ämne redigerades för 8 månader, 3 veckor sedan av Tegsbiblioteket.
• Detta ämne redigerades för 8 månader, 1 vecka sedan av Tegsbiblioteket.
• Detta ämne redigerades för 8 månader sedan av Tegsbiblioteket.
• Detta ämne redigerades för 7 månader, 4 veckor sedan av Tegsbiblioteket.
• Detta ämne redigerades för 3 månader sedan av Tegsbiblioteket.
• Detta ämne redigerades för 3 månader sedan av Tegsbiblioteket.

[Författare]

Inlägg