[Tegsbiblioteket]

Sara Lidman beskriver den svåra svälten i Söndagsflickan och Storsvagåren så att det är nästan svårt att läsa och ta till sig.

Alla dessa barn som inte levde längre än till avvänjningen, ”då var deras livslust också slut”. Eller så levde de så att de hann gå ett par veckor i skolan innan de ”vände om”. Nästa gallring ägde rum vid konfirmationen, men de som överlevde konfirmationen ”hade något att komma med i fråga om livslust”! Utöver dessa barn överlevde några så kallade söndagsbarn, Anna-Stava var ett av dem. Hon hade inte behövt svälta ”där i Lass´Annersas”.

Kapitlet om tiggaren som kommer till Lass´Annersas och tar ett bröd är också så hemskt att läsa om och så bra beskrivet. ”Och där stod han, ett benrangel på knä i halmen”. Tiggaren som kallas ”den Hungrige” återkommer sedan flera gånger och Anna-Stava har svårt att förstå om det är en gengångare eller en levande varelse.

/Åza

[Vindelns bibliotek]

För mig framstår Lammet som en symbol för tron. Något som krävs för att människorna överhuvudtaget ska klamra sig fast ”oppåt marka”. Hästen är det som rör sig framåt. Som frustar och längtar bort. ”Där Lammets barn kunde sjunga: av himlens höjd oss kommet är; där våndades hästkarlen: bered en väg för Herran.” (s.10 i min utgåva från 1977). Jag läser in Didrik i hästen. Omgiven av fromma och liknöjda lamm.

[Vännäs bibliotek]

Något som omedelbart slår mig när jag börjar läsa boken är kopplingen till den dagsaktuella frågan om våtmarkerna. Vilket oerhört slit som låg bakom utdikningen av våtmarkerna för att de skulle kunna bygga vägar, bruka marken, bryta torv och så småningom bygga järnvägar. Inte anade man då vilka konsekvenser detta skulle få för miljön. Om Nabot vetat att klimataktivister 145 år senare skulle limma fast sig på E4:an för att väcka uppmärksamhet kring frågan, skulle han då ha hållit fast vid tanken att ”Vatten har inte ont i ryggen!” och låtit stenen vara?

Ja, boken väcker många tankar och känslor och ger en på ett vis svindel när man tänker att detta inte var länge sedan. Min mormor var född 1898 och levde samma liv, i en liten stuga i väglöst land med 12 syskon, som karaktärerna i boken. Det var hårt, det var oerhört fattigt, det var smutsigt, det var ont om mat och det var väldigt hierarkiskt. Bonden med mest mark i byn stod högst i rang med en fallande skala ned till de kreaturslösa inhysningarna – för att använda Saras ord.

Det är detta som Didrik reflekterar över när han inser att ”skillnaden mellan kronobyggare och kreaturlös inhysing, som kunde tyckas stor på nära håll, den försvann i ljuset av Schwärje. Där blev allt som rörde sig uppefter Månliden ödemarksbor, nödhjälpstagare och lika goda tjuvmjölkare”

Mormor var också kär i en man/pojke som inte var tillgänglig just på grund av skillnaden i status i byn. Hon gifte sig med en man från samma skikt men glömde aldrig sin stora kärlek. Hon hade kunnat gå samma väg som `a Catarina-mor där ”ett gammalt ursinne hade rispat upp spår i hennes ansikte och tal” men i stället var hon den gladaste mest positiva människa jag känt. Detta trots att hon förlorade fyra barn när de var små och att hennes man dog och lämnade henne ensam med de kvarvarande fem barnen.

Religionen såg också till att hålla byborna i ett järngrepp. ”Vårherre” var ständigt närvarande och höll ett vakande öga över sin församling – samtidigt som det var lika viktigt att hålla sig väl med Vittra. Jag tänker att anledningen till att boken är så full av bibliska citat och liknelser är att religionen var en stor kraft i samhället då, på ett sätt som nästan inte går att föreställa sig nu.

Kanske tack vare att min mormor kommer från denna tid, har jag inte haft svårt med språket. Även om dialekten skiljer sig något åt – så känner jag igen orden.

[Chris Aronsson]

Jag har precis skaffat boken och bara läst första sidan än. Har nog inte riktigt vetat tidigare vad Jernbanesviten är, vad den handlar om, så det känns bra att ha fått lite bakgrund och frågeställningar när jag läser vidare.

[Tegsbiblioteket]

Nu har jag läst Din tjänare hör och försöker smälta intrycken. Såklart blir man knockad av språket (som vi säkert kommer att återkomma till många gånger under året), och jag som gillar att notera citat har redan fått en uppsjö att njuta av! Vad sägs om ”Han sov ursinnigt; som om han höll på att spricka eller kvävas” (s. 19 om Didrik som ännu sov medan hästtjukor klang i alla väderstreck). Eller på s 84: ”Varför läser ni tidningen då? Av samma skäl som du: Längtan efter bokstäver.”

Jag tycker att det var lite svårt att hänga med i handlingen i bok 1 och det är många namn att hålla reda på men jag ser fram emot fortsättningen!

Återkommer med funderingar kring Annelies frågor senare.

Hur går det med läsningen för er andra?

/Åza

[Marie]

Jag har precis kommit igång nu med första boken och hittade mitt bokmärke från senast jag gav mig i kast med den (för 9 år sen) vid sid 70! Hoppas ta mig igenom hela denna gång, upplever inte alls språket som så klurigt nu som jag mindes.

[Tegsbiblioteket]

📚 Lästid vecka 5-11

Din tjänare hör är den första delen i Sara Lidmans mästerverk, romansviten Jernbanan. När den kom ut 1977 fick den omedelbart ovationer från både kritiker och läsare och gick ut i stor upplaga, inte minst för att den blev huvudbok i ”Månadens bok”. Från början var romanen tänkt att vara första delen i en trilogi, men det skulle bli sammanlagt sju delar innan Lidman satte sista punkten, med Oskuldens minut år 1999.

Spelplatsen för början av berättelsen är Lillvattnets socken i norra Västerbotten, året är 1878, knappt ett decennium efter de ödesdigra ”storsvagåren”, när frosten slog ut skördarna och både människor och djur svalt ihjäl.

Här kommer några frågor från Annelie Bränström-Öhman för bokcirkelns samtal om Din tjänare hör:

📚 Romanen lånar sin titel från Bibeln (Första Samuelsboken 3: 1-11) och första kapitlet (”Lammet och Hästen”) är skrivet med en svärm av bibliska liknelser, som slår rot i den karga myllan i Lillvattnet. Hur ska man förstå betydelsen av det? Vilken roll spelar bibliska symboler och citat i berättelsens fortsättning?

📚 Hur märks närheten till svältåren i berättelsen? Ta gärna utgångspunkt i kapitlen ”Söndagsflickan” och ”Storsvagåren”!

📚 Didrik Mårtensson, romansvitens stora hjälte, är 21 år gammal, när berättelsen tar sin början. Han får en stor vision om hur Lillvattnet ska kunna bli en del av ”Schwärje”. Vad handlar visionen om – och hur ska den förverkligas?

[Författare]

Inlägg