Hej!
Jag har läst boken med blandade känslor: avsky, förvåning och ”åh vad bra att jag läste denna bok!”
Bokens innehåll är inte förvånande med tanke på vad som har hänt i vårt land den senaste 20 åren beträffande hedersvåld och parallela klansamhällen/strukturer. Ett alldeles färskt exempel är ju det uppseendeväckande ”rallarslagsmålet” vid Lunds centralstation häromdagen, där två turkiska storfamiljer (från samma område i Turkiet enligt lokala media i Skåne) pucklade på varandra inför öppen ridå utan hänsyn till offentlig plats och andra människor omkring. En förmildrande omständighet var ändå att de inte använde vapen, annat än parkbänkar, stolar och andra föremål.
Man kan inte ändra på på tusenåriga (minst) kulturer i ett slag, så därför skall man inte bli förvånad över dessa händelser i Sverige. Därmed inte sagt att man skall acceptera dem. Ledsamt att se att flickor och kvinnor utsätts för kollektiva straff inom klanerna och att även männen och pojkarna ofta blir tvingade att försvara klanens heder.
Elf är en synnerligen modig kvinna, som vågade opponera sig mot detta förtryck, dock med ett högt pris.
Vad vi andra kan lära oss är väl att vi måste inse vad som händer runt omkring oss, oftast i det fördolda, och försöka förstå dessa företeelser.
Boken skrev nog Elaf i upplysningssyfte och som en reningsbad från hennes förskräckliga upplevelser.
Bosse