[Linnea]

Här har jag plockat några av de i mitt tyckte starka miljöbeskrivningar som finns att läsa i Löpa varg. Men det finns ju mängder. Beskrivningarna känns ärliga och undkommer helt en insmickrande ton; de står där, rätt upp och ner. När jag läser beskrivningarna av skogens liv/död, blir naturromantikern i mig sugen på att plocka ut bilderna som kommer fram i mitt huvud och med pensel och färg föra ner dem på papper. Just för att beskrivningarna är så kärnfulla.

”Under granarna silar solflimmer” sid. 119

”Du får vara ifred Högben. En otydbar skrift, som snart skulle vara igenlagd av den virvlande snön. Men innebörden skulle kännas i den starka kroppen när snön drivade sig och det blev vitt och slätt på myren. En oskriven myr.” sid. 14

”Jag hade inte sett märken efter tass eller klöv, inte ens ett litet broderi av sorkfötter. Inga fåglar. Inga spår. Allt tycktes utplånat i det vita och skogen var svart under de snötyngda grenarna och vilade i sig själv.” sid. 11

”Om en gran inte blir nersågad så slutar det efter årtionden med att den brakar omkull och blir till en låga. Den murknar och genomborras av insektsliv. Svampar och tickor när sig på den. Mossor och lavar. Den är full av annat liv än sitt eget. Och sen blir den förna, mullbädd för nya frön.” sid. 102

”Nattfrost ett par gånger och sen lite varmare och regn igen. Välsignat förstås eftersom marken varit som sten och det hade luktat giftigt ur grässvålen.” sid. 78-79

[Nyköpings stadsbibliotek]

– Vid flera tillfällen beskriver Uffe naturen. Fastnade du för någon av dessa miljöbeskrivningar?
– I boken finns det detaljerade beskrivningar av brutala scener. Hur upplevde du dessa?

[Författare]

Inlägg