[Maria (bibliotekarie Norrköping stadsbibliotek)]

Jag funderade en del på det. Ska de donera till den de är skapta efter? Ska de “ta över” livet från den möjliga, eller förväntas det att de kommer följa samma spår som den möjliga och därmed vill se sin framtid?

Eller så tänker de att det är något som sitter i generna och därmed ödesbestämt redan, och därför vill man se vad man har framför sig. Eleverna verkar ju inte riktigt veta något av detta men ändå är man nyfiken på var man kommer ifrån. Samtidigt hade Kath teorin att de är skapta från mindre bemedlade människor, folk som i samhällets mönster står lägre i rang och därför kan man ta mindre hänsyn till att man skapar en klon av någon.

Gällande citatet ovan är det kanske för att det blev för verkligt helt enkelt. När något blir verkligt är det svårt att fortsätta drömma och brodera sin framtid.

[Norrköping stadsbibliotek]

Det pratas om möjliga, människor som de är kopior av. Som ingen av dem vågar låtsas om eller lägga vikt vid inför andra. Men som ändå är så viktigt för Ruth och som får Kath att bläddra igenom herrtidningarna på jakt efter sig själv. Ovissheten kan ge hopp, som i citatet nedan.

”Om vi hade nöjt oss med att se kvinnan genom kontorsfönstret skulle vi ha återvänt till The Cottages i upprymd och triumferande stämning, och så kunde det också ha varit om vi bara hade följt efter henne genom stan och sen tappat bort henne. Men nu, på det här galleriet, var kvinnan alldeles för nära, mycket närmare än vad vi egentligen hade önskat.”(s.184).

Vad har du för tankar om det?

[Författare]

Inlägg