Den fjärde donationen

Visar 1 svarstråd
  • Författare
    Inlägg
    • #37104

      Tycker det är obehagligt. Tolkar det som att det är vid den fjärde som man förmodligen dör? Och att då likställa det med “fullbordande” är en obehaglig målsättning. Och sen att de kanske hamnar i något slags grönsakstillstånd men fortsätter att användas som donator. Det är så jag tolkat deras syfte och öde.

      Ändå pratar de inte så mycket om det. Eller ifrågasätter det, genom boken. Inga direkta diskussioner eller tankar om det kanske är orättvist. Någon form av ångest kan tolkas mellan raderna men även acceptans.

      • #37283
        Lolmak
        Deltagare

        De uttrycker både obehag men också acceptans. Det är ju inte så märkligt, för de är ju mänskliga och känner som människor men de är fostrade från start till att acceptera sina öden. Det är ju slags hjärntvätt de genomgår, även om det verkar mer ädelt att de ska betraktas som mänskliga just på Hailsham.

        • #37436

          Verkligen hjärntvätt. Det blir normaliserat, precis som vår egen vardag och tankar om vårt öde och framtid.
          Funderar på ämnet som samhällskritik mot dels formandet av individen utefter våra normer och strama ramar, dels mot just kloning och forskningen kring det. Boken gör en intressant dystopisk skildring av det. Och självklart diskussionen om det mänskliga och möjligen det andliga.

          • #37544
            Lolmak
            Deltagare

            Precis, Maria. Vi har säkert var och så normaliserad bild av vår vardag och vårt liv att vi inte skulle förstå det som för andra verkar bisarrt i detta.

            • #37628

              Nej och det är det som är så intressant med dessa ämnen. Det är lätt att förfasas över fenomen som krockar mot våra värderingar och normer men här finns ju en alternativ värld som är någorlunda accepterad. Om än att man duckar lite för det men det gör ju vi också i verkligheten. Så länge man inte ser det jobbiga – som att sätta dem på internat och hålla eleverna utanför städerna/inne på vårdhem. De får ju glimtar av ett annat liv, som bilden över kontorsarbetet som verkar väcka en del tankar hos särskilt Ruth. Men ändå diskuteras inte det så himla mycket tycker jag. Eller ifrågasätts på den nivån som känns rimlig. Men så följer vi ju inte Ruths tankar så svårt att veta. Hade velat haft hennes perspektiv också.

              • #37655
                Lolmak
                Deltagare

                Boken lämnar liksom en eftersmak pgs det här.

    • #37036

      ”Du vet väl varför det är så, Kath, varför alla oroar sig så inför den fjärde? Det är för att de är säkra på att de inte kommer fullborda. (…) Ni har säkert hört samma sak. Hur man kanske efter den fjärde donationen fortfarande på något sätt är vid medvetande, även om man tekniskt sett har fullbordat, hur man sen upptäcker att det blir fler donationer, mängder av donationer, på andra sidan om gränsen, att det inte längre finns några rehabiliteringscenter, inga vårdare, inga vänner, att man tvingas vara åskådare till sina återstående donationer till dess att de stänger av en. Det är skräckfilmstankar, och för det mesta vill man inte tänka på det.” (s.309)

      – Det här citatet berörde mig. Donatorerna har förlikat sig med sitt syfte. Men oron om hur de kommer att fullborda finns där ändå. Vad tänker du om det?

Visar 1 svarstråd
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.