Kapitel 4
- Detta ämne har 3 svar, 2 deltagare, och uppdaterades senast för 9 år, 10 månader sedan av .
-
Inlägg
-
-
Rosenblatt skriver ju om att eleven måste ha intellektuell mognad och känslomässig beredskap för att kunna ta till sig ett verk på det totala sätt som hon tycker är önskansvärt. Men hon ser också hur litteraturen kan bidra till att man utvecklas inom dessa områden – framför allt i samtal med andra om den lästa litteraturen. Det är jag helt med på. Och att när man läser och diskuterar litteratur i klasserna så ska man välja sådant som eleverna kan utvecklas lite av att jobba med.
Men jag är inte HELT med på det Rosenblatt skriver på s 83 om att viss läsning (och annan kultur) inte bara inte är så utvecklande, utan t o m avtrubbar och reducerar elevernas förmåga att ta till sig mer avancerad, djup eller bättre litteratur.
Jag uppfattar inte Rosenblatt som en snobb, men tror att hon menar att kulturen kan befästa fördomar genom att ge schablonartade beskrivningar av människor och skeenden. Och det verkar ju rimligt? Men… sagor, en del fantasy etcetera – man måste väl ställa olika krav på olika genrer? -
De böcker som läses gemensamt i klasser blir ju svårt att välja så att de är optimala för varje enskild elev. Jag tror man borde läsa mer noveller och bilderböcker – på alla nivåer i skolan. Då kan man hinna med fler olika verk. Men samtidigt, bl a apropå Pennac som du skrev om tidigare, så är det ju bra att eleverna upptäcker att det går att komma igenom tjocka böcker också.
-
Ja, det är inte små krav Rosenblatt ställer på läraren som ska lotsa eleverna genom litteraturen. Med den korta tid som står till förfogande gäller det att välja litteratur med omsorg. Om det är omöjligt att lära känna varje elev och det som läses ändå ska kunna leda varje elev vidare i utvecklingen är det viktigt vad som väljs. Kan men göra det på ett mer demokratiskt sätt än vad som sker idag?
-
-
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.