Kapitel 1
- Detta ämne har 3 svar, 2 deltagare, och uppdaterades senast för 9 år, 10 månader sedan av .
-
Inlägg
-
-
Javisst, helt rätt. Men för mig en liten tankeställare faktiskt. Och det är kanske möjligheten att lyfta litteraturdiskussioner till ett metaplan som jag som vuxen komma ihåg. I detta sammanhang kan väl det bli att ifrågasätta författarens personskildringar – är det rimligt att personer agerar som i berättelsen, skulle man kunna tänka sig att de t ex har större handlingsutrymme än det som författaren verkar förutsätta etc?
-
Det fina med litteratur är ju att mycket av den lever längre än vi människor gör. Det innebär att dagens människor kan ta del av litteratur som utspelar sig under andra premisser än de som gäller idag. Det kanske unga elever inte är medvetna om och därför måste vi vuxna vara det. Precis som Rosenblatt skriver måste den som handleder elever i litteraturläsning känna igen även samhällsvetenskapliga yttringar som inte stämmer med elevernas förförståelse. Inte bara naturvetenskapliga. Ansvarsfullt är det förstås, men att den som läser litteratur med eleverna måste känna till allt mellan himmel och jord tycker jag inte. Ibland räcker det väl om man upptäcker saker under hand tillsammans med eleverna.
-
Jag blir lite nervös av hur Rosenblatt har så höga krav på oss som diskuterar litteratur tillsammans med elever. Hon menar ju t ex att man automatiskt kommer att använda sig av olika (kvasi-)psykologiska teorier när man talar om personerna i texterna, och då måste vi vuxna akta oss för att befästa eller lära ut felaktiga och kanske fördomsfulla sätt att se på människor.
Känns ansvarsfullt! -
-
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.