Gruppadministratörer
Bokcirkel: Läs med Sundsvalls stadsbibliotek
Författare: Amela Hadziresic
Linnea Axelsson – Aednan
Nu startar vi en ny läsperiod med att läsa ingen mindre än en augustprisad bok: Aednan skriven av Linnea Axelsson. God läsning! :))
Linnea Axelsson – Aednan
- Detta ämne har 14 svar, 3 deltagare, och uppdaterades senast för 4 år, 2 månader sedan av .
-
Inlägg
-
-
Hej, hittade en artikel från Arbetarbladet om boken och författaren
Jag för min del håller med dig lite i detta med stilistiska greppet att hoppa i tiden – det blev förvirrande, och inte alltid så tydligt vem man läste om. Jag som läste i en e-bok fick också svårigheter att hänga med pga medieformatet.
Intressant med detta kring kunskap och referensramar – dvs vilken förkunskap en läsare bör ha för att hänga med. Jag kan förstå att det kan bli otydligt detta med att mäta skallar om man inte känner till den delen av svensk historia alls. Men samtidigt kan man förstå sammanhanget utan att ha kunskap om den specifika detaljen.
Vi diskuterade formatet en hel del – hade boken blivit bättre om det varit i romanform? Vi var rätt enade i det samtalet om att det väsentligaste fångades i detta format. För min del tyckte jag att författaren lyckades få in miljö-, person, – känslobeskrivningar ändå, utan att behöva använda så många ord. Det var egentligen det som blev läsupplevelsen för mig – att författaren lyckades beskriva detta med så lite ord… -
Vad kul att ni hade ett sådant bra läsupplevelse. Som redan skrivit var mitt läsupplevelse inte lika stark och jag håller inte riktigt med i några av era reflektioner. Jag tyckte att det med den konstiga tidslinjen tog mycket från läsupplevelset. Att kolla tillbaka och hålla koll på tiden medans man redan behöver hålla koll på de olika personerna är bara jobbigt. En bok ska ju flyta på, eller? Ni trodde att det kanske var för att hålla läsaren vaken. För mig hade det motsatta effekten: blev ointresserat. Jag vill inte ”kämpa mot” en bok. Jag har inget emot att en bok utmanar mig på något sätt, men det måste vara typ lagomt och det är ju svårt att nå som författare för alla läsare.
Jag tror inte heller att historien var så förståndig som ni tycker. Indianer och andra urinvånare blev väl inte mätt och dokumenterad som samer … eller så har jag missat det också. Förstår mig rätt: övergrepet på urinvånare var/är hemskt oavsett vilken minoritet vi pratar om, men jag tror ändå att varje historia är annorlunda. Det kan beror på de olika tidspunkterna där övergrepen hände kanske. Jag är övertygat om att jag inte hade förstått den delen med mätningarna i boken om jag inte hade sett Sameblod innan. Jag hade ingen koll på att samer blev mätt på alla möjliga sätt och i boken beskrevs det ju inte. Det var bara antydd.
Har googlat lite boken också, men inte hittat mycket mer information än den generella beskrivningen. Brukar sådant komma senare? Har ni läst några längre intervjuer med författeren så får ni gärna länka här. :) Jag är glad att jag läste boken, men är nog inte lika förtjust i den även om jag håller med att det är en viktig berättelse som behöver berättas … ett mer tillgängligt format hade kanske varit bättre? (För att nå mer läsare?)
-
Sammanfattning av vårt samtal kring Aednan
En författare väljer att fritt ta till lite olika stilistiska, inte så sällan udda grep när något viktigt ska förmedlas. Linnea Axelssons epos eller prosalyrik Aednan om två samiska familjer under olika perioder i historien är ibland riktigt tillspetsad och ibland bara drömsk och poetisk. För det kanske är nödvändigt för bokens förståelse att författaren lyckas med att belysa berättelsen ur flera olika perspektiv och inget av dem har ett mer-eller mindrevärde. Allt i boken verkar vara viktigt för att vi ska kunna följa och ta till oss huvudpersonernas och dess folks öde och historia.
Vissa tidsperioder var mer hållbara och begripliga, speciellt när författaren pratar om själva karaktärerna och deras känslomässiga tillstånd. Vissa delar måste man läsa om och läsa tillbaka för att kunna hänga med men detta gör läsupplevelsen inte mindre.
Vi är inte så säkra att boken har vunnit mycket på att blanda tidsepoker men vi förstår att det kanske är därför att författaren vill hålla läsaren vaken och skärpt.
Vi tycker att boken, trots alla växlingar i tonen, är begripligt även för läsare som inte så väl känner till samernas historia. Den kan lika gärna vara indianernas, aboriginernas, rohingyas, massajas och flera andras ohyggliga folkhistoria.
Rekommenderas starkt! :) -
Hade tänkt komma till mötet idag, men då blev sonen sjuk (typ 100:e gången magsjuka den här vintern). Om ni vill kan ni gärna prata om tidsaspekten. Lägg gärna ut här vad ni kommer fram till. Vore roligt. Det är kanske så lätt som att googla för att veta mer, men det har jag inte gjort än. Ha ett bra möte!
-
Jag har nu läst ut den, och håller med vad som sagts om tidsaspekten och slutet. Jag har svårt att hålla reda på de inblandade personernas släktskap, och eftersom författaren hoppar så oerhört i tiden fram och tillbaka oxh mellan olika individer så blir det ännu mer förvirrat för mig. Jag undrar också varför hon valt att skriva boken så.
Slutet kom som plötsligt. Men anar nån sorts “cirkeln sluts” i och med begravningen av mormor.
Jag tror att jag kommer att köpa boken och läsa den igen, långsammare. Som e-bok var den svår faktiskt. Sen älskar jag språket, formen, orden, poesin! Berättelsen vävs fram med så små medel men resultatet blir ändå episkt och stort. Som en film. Inga svårigheter att se naturen, vidderna, fjället, renarna, eller förstå kölden, känna svårigheterna, sorgen. Även ilskan och frustrationen.
Det är en makalös bok. -
-
Jag har köpt boken och har den på bordet så jag kan läsa några sidor morgon och kväll. Har hunnit nu till ungefär halva boken och är förtfarande förtrollad. Det kan rent vara så att den här typen av potiska stycken är det som passar mig bäst. Jag behöver varken kommatecken eller punkter för att kunna ta till och suga in i mig stämningen, för att höra Luleälven försa fram för att sedan tystna fördämpd. älskar boken så här långt!
-
Jag håller med dig, Ida. E-bok är ok, men jag gillar det mer att ha en bok i handen. Vi har dessutom en regel hemma att vi inte tittar i datorn eller på padden innan kl. 15 (för sonens skull). Då blir det svårt att läsa en e-bok. :) Men det är ju också rätt smidigt att kunna fa en bok med en klick and börja läsa direkt.
-
Nu har det dröjt så länge sen jag läste att jag måste börja om tror jag för att få flyt i historien igen…att läsa den via e-bok är heller inte det lättaste, jag tror att jag i detta fallet hade uppskattat den som vanlig bok. Lättare att liksom bara läsa lite i taget då och då om boken ligger på bordet. Nackdelen med en e-bok är för min del iaf att jag inte vet hur mycket av boken jag läst och hur mycket som är kvar.
Jag ser iaf fram emot att ta mig an boken igen, ska göra det i helgen, och läsa den i ett större sjok. -
-
Har fortfarande bara kommit några kapitel, så jag har inte mer kontext än vandring, ett barn skadat, det andra medfödd skada/handikapp. De har slagit sig ner för sommaren.
Boken går ju undan när man väl läser. Fick också bläddra tillbaka för att ha koll på tidslinjen, är inte helt säker på att jag förstått ännu hur författaren gör med tidslinjen.
Men tycker det är fascinerande att hon lyckas med både miljö och personbeskrivningar trots den minimala mängd ord hon använder. Det får mig att förundras lite över vår hjärnkapacitet, att vi har förmågan att förstå fast vi får få ledtrådar. Men kan det också bero på att man vet lite redan om samernas liv? Intressant tycker jag med ditt inlägg om Sameblod;filmen. Jag har inte sett den, men läste ju Ester Blendas beskrivning av samernas liv, som hon beskrev det i sin reportagebok. Kan föreställa mig fjällvärlden, utifrån att jag själv varit där. Man har sett naturfilmer från fjällmarker osv. Är det tack vare ens referensramar, den kunskap vi redan har, som vi kan få en fyllig “filmisk” historia av denna minimalistiska text? Eller hade man ändå förstått. -
Nu har jag läst klart … nyss typ. Var ju bra och intressant, men jobbigt med att växla mellan tiden hela tiden. Undrar varför hon gjorde så!?
Genomfördes rättegången i verkligheten? Undrar hur det gick i så fall!?
Måste fundera om slutet … vad jag tycker om den … första tanken var att det var ett konstigt slut, men nu att jag funderar varför det blev ett sådant slut … tycker jag mer om det. (Jag vill inte berätta för mycket.)
någon som har läst ut boken? Vad tycker ni? -
Har också kommit in en bit och jag förstår det mesta även om jag måste kolla upp ord. Tycker också att jag ser framför mitt inre öga hur filmen rullar fram (som du beskriver Ida).
Jag tror att jag inte hade förstått allt lika bra om jag inte hade sett Sameblod. Innan Sameblod visste jag inte att Samerna blev mätt på alla möjliga sätt. Hade nog inte förstått den delen i boken då (tror jag).
Vad tycker ni om den non-linear tidslinjen? Jag behöver ibland blättra tillbaka och kolla vilken tid det var i andra kapitel.
Man läser ju boken rätt snabbt tycker jag och jag som älskar långa utförliga böcker (som “ett litet liv”) hade velat läsa en hel skönlitterär bok med temat. -
Jag har nu börjat och kommit en bit. Funderar på om det är bra att läsa boken som e-bok då man inte ser hur lång den faktiskt är då 😊
Jag tycker dock att prosalyriken fungerar. Dvs jag hänger med i historien, det är som att fantasin själv fyller i alla luckor som inte texten uttryckligen beskriver. Sorgen, det hårda arbetet, att vara annorlunda och hur det påverkar gruppen, familjen och relationerna.
Det är som att jag ser en film framför mig. Det är inte alls konstigt att hon fick Augustpriset. -
-
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.