Hej! en liten spoiler alert i början. Jag skriver lite om innehållet som är längre fram i boken.
Jag håller med att livet är komplex och att litteraturen borde spegla igen det. Jag håller dock inte med i att det betyder att man kan skita i förklaringar. Jag tycker att en skicklig författare kan väva ihop de flesta lösa tråder (är det ett svenskt ord?) på ett bra sätt i slutet av en bok och samtidigt lämna lite åt läsaren att interpretera in i det. Visst var Swifts bok spännande, men är det inte lättare att göra något spännande när man inte behöver förklara i slutet hur allt hängde ihop? (Jag tänker till exempel på ljudet han gjorde innan han åkte iväg med bilen som hon hörde och aldrig skulle glömma … han la in sådana saker hela tiden och det blev visst spännande, men han förklarar ju aldrig!)
Jag vet inte vart mitt liv tar mig och jag måste leva med ovissheten. Och då jag är en “anxious” person är den ovissheten INTE mitt livs glädje (eller hur man nu säger). När jag läsa böcker vill jag gärna slippa ovisshet och har saker och ting förklarat i slutet. Dessutom tycker jag att det är spännande i sig att se hur författaren väva ihop allt i slutet … hur genomtänkt allt var.
Har redan börjat på nästa boken! :)