Gruppadministratörer
Bokcirkel: Läs med Sundsvalls stadsbibliotek
Författare: Ida Norberg
Ett jävla solsken av Fatima Bremmer
Nu startar läsperioden av Ett jävla solsken av Fatima Bremmer. Vi träffas 14 juni för diskussion om boken. Men det gör utmärkt att också skriva inlägg här under tiden vi läser 😊
Ett jävla solsken av Fatima Bremmer
- Detta ämne har 12 svar, 4 deltagare, och uppdaterades senast för 4 år, 9 månader sedan av .
-
Inlägg
-
-
Jag har ju hunnit läsa boken nu sent i sommar och håller med det flesta ni, mina läsvänner, skrivit om boken. Det som mest imponerat på mig är hur boken är välskriven, väl kompenerad och byggd på fakta. Att historien glömmer bort kvinnliga forskare, författare och äventyrare är nog inget nytt, det pågår nog även idag.
En viktig bok att läsa. Och rekommendera den till alla ni känner. -
-
Vi var rörande överens om att boken är väldigt bra. Fascinerande person, fascinerande historia. Också en väl underbyggd bok med en fantastisk källforskning av författaren. Bra skriven. Rekommenderas.
Författaren lyckas verkligen levandegöra Ester Blenda. Vi sa mycket men svårt att sammanfatta allt i några få ord. Oerhört intressant också med tanke på den tid hon verkar i, och alla äventyr hon kastar sig in i. Vilken person! Förvånande och anmärkningsvärt att man inte fått läsa om henne i skolan. Få av oss kände till henne innan vi läste denna bok. -
-
Firade Nationaldagen med att läsa denna bok. Ett ypperligt firande! Det är så roligt att få läsa en så väl skriven bok om en kvinna som historien har “glömt”, men som nu är återupptäckt. Författaren skriver lättläst utan att bli banal och jag gillar att hon skriver ut att hon TROR att det kan ha varit så här eller så där. En del biografier jag har läst är för spekulativa och de förlorar i trovärdighet när författaren lägger känslor och värderingar i huvudpersonens mun. Det är spännande med name-droppingen och beskrivningen av en gryende kvinnorörelse och deras frontfigurer. Dock saknar jag Elsa Nyblom. Hennes man “Mac” citeras, men Elsa själv lyser med sin frånvaro. Bremmer skriver också snyggt om de politiskt inkorrekta hos Ester Blenda. Hon skriver om tidens anda utan att försköna något.
Nu ska jag störta ner i min källare och se om någon av hennes barnböcker finns i morsans kvarlåtenskap. Eller om jag har lånat dem på bibliotek som barn.. -
Jag tycker absolut att du ska läsa Esters böcker! De är inte alltför svåra språkmässigt – hon skriver väldigt medryckande och beskrivande. Kåtornas folk t ex är skriven så man nästan känner kylan som beskrivs när de vandrar. Hon lyckas väldigt bra med sina miljöbeskrivningar. Hon är också rätt rolig tidvis, på ett torrt sätt.
ja, kanske det var så att hon stod nära mamman, jag minns inte riktigt, annat än att hon nog bråkade en del med sin familj. Samtidigt som de stod nära varandra. Jag tänker på hennes bror t ex som ställde upp för henne ekonomiskt. Och hennes syster också har jag för mig. Sen var det väl Carin som var hennes stöttepelare, och den enda som stod ut med henne mot slutet verkar det som.Jag har också tänkt på det där med varför vi inte vet vem hon är. Fick veta att de som läser journalistlinjen får lära sig om henne, och det är ju för att hon är ett stort namn inom mediavärlden. men jag minns inte att jag t ex hörde talas om henne i skolan, på något sätt. Och jag finner det också konstigt.
-
Om jag inte minns fel så var Ester Blenda rätt nära sin mamma. Hon tillbringande mycket tid där när hon var i Sverige. Så hade jag uppfattat det. Jag tror också att det var så att det inte fanns så mycket information om mamman. Pappan var mer aktivt och framgångsrik utanför familien och då skapas det information i nyheter och så.
Hur är Ester Blendas böckerna skriven, Ida? Lätt förståndligt? Skulle också vilja läsa t.ex. kåtarnas folk, men om det är gammalsdags svenska så blir det kanske för svårt för mig. Och vad tycker du, Amela, om boken?
Resten av boken sträckläste jag. Väldigt intressant liv och jag tror det är som du skriver, Ida, att Bremmer lyckats fånga andan på något sätt … beskrivningarna blev väldigt levande. Jag tyckte mer så i slutet. Tyckte även i slutet att några citat skulle ha kunna strykats, men det var bara att läsa över dem.
Ester Blenda var ju på väldigt många sätt en pionjär i sin tid. Och ändå verkar man inte minnas henne. Jag undrar varför det är så? Var det kanske för att hon var så långt före sin tid?
Jag undrar även över om hon hade levt idag, hade hon varit lyckligare och mer till freds eller hade hon varit lika sökande efter äventyr/rastlös idag? Jag tänker för hon förbjöds ju många saker som barn som idag kanske inte skulle förbjudas. Och so skulle hon ju kunnat leva ut sin kärlek till Carin idag. Eller så var hon rastlös av andra orsaker …
-
När jag läste boken så blev jag verkligen fascinerad av denna kvinna. En får ju tänka att hon som kvinna i början av 1900-talet verkligen sprängde alla gränser. Hon verkar också ha varit en oerhört dynamisk personlighet som lockade till sig människor. jag snöade in rätt rejält och läste en del av hennes alster, som En Piga bland pigor och skildringen av emigrantresan till Amerika. Även hennes bok om Kamtjatka, som framförallt beskriver olika personligheter, kanske mer än vad hon själv gjorde där. Hon förändrade sättet att göra reportage på, och som jag förstår det blev verkligen en stor påverkare av ett ändrat journalistiskt förhållningssätt. Mycket mera folklig och nära. Jag reagerade också på den sidan som inte fick synas av henne – hennes förhållande med en annan kvinna t ex, högst förbjudet på den tiden. Jag fascineras så av henne som person att det är svårt att förhålla sig till texten och författaren helt neutral. Ester Blendas fantastiska liv tar liksom över. Men kanske är det ett bevis på att författaren lyckats? Att sättet att skriva spelar mindre roll då gestalten/huvudpersonen på något vis tar över ordet…
-
min känsla är att det hoppas lite i boken. Dvs hennes liv beskrivs inte exakt kronologiskt utan det är lite fram och tillbaka. Sen får jag verkligen tänka till att Alla Esters äventyr utspelar sig i början av 1900-talet, vilket känns helt otroligt med tanke på den tidens ideal och moral. Ensam kvinna reser runt, gör som hon vill och lyckas med det dessutom!
Jag reagerade också på detta med hennes åsikter som har med rasideologi att göra. Det finns en nationalromantik hos henne, men så var ju också den tidens anda. Rasbiologiska institutet bildades i Sverige. Hon hade med sig de åsikterna också till Amerika när hon utgav sig för att vara emigrant. Och även där kom de på skam efter att hon faktiskt träffat afroamerikaner. Och förstått deras situation. Men när hon beskriver samernas liv i sin bok om dem så finns det ett romantiskt skimmer kring deras kultur. Att många samer själva hellre ville t ex få gå i vanlig skola osv togs inte mycket hänsyn till av dem som menade att deras kultur måste bevaras, och de måste fortsätta leva som de alltid gjort. Den vita medelklassens von oben-perspektiv fanns där oavsett om de menade väl eller faktiskt tyckte samerna var mindre värda.
Fascinerande bok/öde iaf 😊 -
-
hej hej! har hunnit en tredje del in i boken. Ser fram emot att läsa resten också. Hon verkar haft ett intressant liv. Jag har lite svårt för citaten som är så många då de är skriven som man skrev då (måste koncentrera mig extra mycket för att kunna förstå vad som står där … svenska är inte mitt modersmål). Ibland tycker jag att de är onödiga och ibland jätteintressanta.
Första kapitlet tyckte jag var jätteintressanta. Undrade om varför Bremmer började med den när resten av boken är kronologisk. Vad tror ni? Jag tror att det var för det var lite väl mycket information om Esters farsan och så i sidorna därefter. Lite långtråkigt … men viktigt för att förstår Esters bakgrund. Det var nog smart att börja med Esters liv direkt en sväng för att fånga läsaren.
Jag reagerade också på att pappan och hans framgång beskrev utförligt, men mamman fick inte så mycket uppmärksamhet.
Har hunnit läsa till hon ska ge sig av till Lappland och är förvånad över att Ester verkar å ena sidan tro att kvinnorna ska få rösta (jämställdhet, lika värde) och å andra sidan att Samerna är en lägre ras. Ska sätta mig och läsa vidare i boken för att veta mer. Bremmer har ju antydd att Ester ändrar sig efter att hon levt med dem ett tag.-
Detta med att pappan får mer plats i boken än mamman – undras om det har att göra med att det helt enkelt inte finns info om mamman? Relationen mellan Ester och mamman var kanske inte heller helt okomplicerat eller? Jag kanske minns fel – men Ester skickades ju faktiskt iväg för att “uppfostras”. Kanske blev det en schism mellan dem där. Känns som att hon var närmare sin far.
-
-
-
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.