Jag har nu läst halva boken och är förvånad över hur bra jag tycker den är! Min syster varnade mig för att den skulle vara alltför äcklig, och visst finns det drag av det naturalistiska sättet att beskriva verkligheten, men så illa berörd blir jag inte. Många andra deckare som utspelar sig i nutid är betydligt värre i beskrivningar av brott. Jag gillar miljöbeskrivningarna som också för mig är största behållningen av boken. Stockholm i slutet av 1700-talet kan inte varit så trevlig att leva i…om en ska tro denna författare iaf.
Jag får uppfattningen att författaren läst sin Zola, även om namnet Nana som dyker upp vid ett tillfälle, kanske inte är en blinkning till denne som jag gärna vill tro, utan bara en slump 😉
Tycker också att författaren skriver väldigt bra. Orden ger mig en tydlig bild av miljön, staden, lukterna osv. Hade jag varit uppvuxen i Stockholm skulle jag säkerligen känna igen mig i stadsbilden, även om det är historiska bilden som beskrivs.
Får fundera på vad jag tycker om själva brottet. Boken är ju inte direkt upplagd på ordinärt deckarsätt, och brytningen där själva gärningen beskrivs har jag inte riktigt förlikat mig med än. Alltså om jag gillar det greppet eller inte. Författaren hoppar lite i sitt perspektiv tycker jag.